Början av slutet

Känslan är outhärdlig, ju mer jag tänker på det desto djupare kryper den.
När jag kan dränker jag tankarna i ljud , vad som hällst, gärna något med bred frekvensspann så inget kan råka slippa igenom.
Aktiverar hjärnan med spel är oxå ett sätt att förtrycka tankarna som är ett faktum.
Jag har kännt det i flera år nu, jag antar att det här är början på slutet av mitt lidande.
Som jag brukar säga den som överlever får se... den som överlever.