förvirrad kille

jag tänker säga detta rakt ut.
jag har allvarligt talat ingen aning om hur jag mår .-.
Mår jag bra? Eller är allt åt helvete? DET, är var vad som käkar på mina tankar för tillfället.
Hela februari har vart ett levande helvete, det har ändrat mig så oerhört mycket känner till och med jag.
Har aldrig vart den aggressiva typen som vill bara slå in ansiktet på oskyldiga föremål eller personer.
Men februari har fan dödat lugnet inom mig och seriöst väckt.. "Vargen" så att säga. Har kunnat gå omkring i skolan och känna till exempel:
- det där ser kul ut, kan man ha sönder det?
- Hen kollade snett på mig, vart finns nåt hårt att slå in hens skallben?

^Sånt skulle jag annars aldrig tänka på! Jag skrämmer allvarligt talat mig själv.
Vill att en viss människa ska stanna vid min sida genom detta med.. Behöver dig nu, duvetvemduär.