Jag förstår inte?

Vad går livet ut på egentligen?
Man kämpar sig igenom saker som man måste göra. Skola, Jobb, tjäna pengar och betala hyra, räkningar, mat m.m. bara för att överleva. Och varför då? När någon försvinner så är det som att inget av det han gjorde var någonting värt och det är som att han aldrig ens funnits. Men han HAR funnits... jag vet det... Det var ju han som höll mig stadig och fick mig att orka. Men det verkar som om ingen minns honom längre. Var det bara jag som såg honom? Är det bara jag som minns honom? Var allt bara i mitt huvud? Jag förstår ingenting.... Betydde han så lite för alla er att ni inte ens minns honom längre? Eller är livet så lite värt att man bara kämpar och sliter för ingenting och när allt är över så var det ingenting värt?

Jag saknar dig något så otroligt för var dag som går. Jag tänker på dig hela tiden... och det känns som om jag ser dig överallt. Jag tar fram ditt nummer på mobilen och ska precis ringa när jag minns att du finns inte längre... Men jag vill inte ta bort ditt nummer. För jag vill inte radera dig ur mitt liv. Jag kollar din facebook nästan varje dag... dock även fast jag vet att inga nya statusuppdateringar kommer uppenbara sig. Inga nya bilder... Ingen ny aktivitet. För du finns inte längre. Men för mig är du inte död. Jag vill inte att det ska vara sant... Det kan inte vara sant. Varför lämnade du mig helt ensam i det här? Det kanske du inte gjorde... utan du kanske ville att jag skulle följa med dig? Någonstans där vi båda är någonting värt?

Som sagt... jag förstår inte.... Jag saknar dig så mitt hjärta gör ont. Jag mår illa av saknad... och kan inte äta. Det var inte såhär det skulle bli...