NÄR MAN ÄR EN LITEN KRINGLA

Kom på att jag tänkte berätta för någon vecka sedan att min syster fick sitt andra barn!
Han heter Viggo och är en helt OK bebis, för han är väldigt tyst och snäll i alla fall när jag varit med.

Är helt ovan vid bebisar. Vet inte hur man hanterar dem.
Mamma försöker jämt få mig att handskas med mina systersöner, men jag är typ helt efterbliven känner jag... Råkar hela tiden behandla dem som mina katter.
Det funkar väl typ antar jag ändå!



Helt ofattbart att skelettet kan vara så tanigt som på bebisars fossingar och händer!

___________________


Ska iväg och handla en kattväska åt min kära Pandalus imorgon!
Satt och kollade på några i en tidning mamma gav mig och frågade högt vilken jag borde ge honom - samtidigt som jag hade honom i min famn - så klampar han fram till tidningen och sätter tassen på en väldigt specifik kattväska.
Frågade om han verkligen ville ha den, så gjorde han det igen! - Så den får han ha då!
Önskar jag hade filmat det. Han är ju så jävla gullig med sitt eviga pekande och tassande på allting!
Använder sina tassar till allting. Brukar sticka ned dem försiktigt i spannar med vatten vi har här borta i stallet med och tvätta dem, nästan som vi människor brukar göra.
Kraken älskar att härma mig med nästan allt jag gör.

Härmas och somna i min famn.


- Det är väl livet när man är en liten kringla.
<3