Börjat återfå min kärlek till språk. Danska har inte varit min favorit någonsin dock.
Men sen så kom min brors flickvän in i bilden och trycker det på en, så så får det vara!
Alltid varit så fruktansvärt kär i norska dock!
HON SOM SJUNGER FÖR NALA I NORSKA LEJONKUNGEN..........
MÖRDAR, MIN, SJÄL, BRUTALT!!!
VACKRASTE JAG HÖRT. Smälter sönder varje gång. Typ på gränsen till att gråta osv.
Absolut finaste tjejrösten jag vet!
- Ja, jag brukar sjunga den låten i duschen, för det var någon som frågade vad jag brukar sjunga i duschen för ett tag sedan, minns inte vem dock. (sorry!)
Annars ligger polskan och japanskan bra till också!
_____________
Skulle egentligen blogga om julklapparna och sånt, men internet är lite som det är och datorn också.
Så kan bara säga att det var de mest lyckade julklapparna!
Men ska försöka ta tag i att få upp allt i bloggen som jag tänkt, så fort internet känns snällt!
Måste ta upp en grej...
DET HÄR MED NÄR MAN SKRIVER "OKEJ"
- Ser ni det som något "drygt" eller hemskt?
Typ om du är helt arg och skäller på en och ska läxa upp en eller ha dig, eller berätta något jobbigt..
Sen är inställd på att jag ska bli typ, arg tillbaka eller något men bara skriver "okej".
Varför verkar alla bli så mycket argare av det än om man skulle tjaffsa tillbaka?
Förstår det inte.
Skriver väl okej om jag vill..? Orkar inte med alla dramafolk längre.
Är alldeles för mycket och helt i superonödan.
Hur hade du reagerat om jag skrev "okej" till något du ville klaga på mig om?
- Vet ju detta är väldigt mycket: "Det beror väl på..?"
Men ponera typ..
Du tycker att jag har betett mig som ett jävla rövhål för jag inte dök upp på din fest i fredags och du säger det till mig på sms eller något och jag svarar "okej".
Hur hade du reagerat?
K BRYYY, jävla ord. Det beror ju på i vilket sammanhang, men man ska inte haka upp sig på det så mycket. Oftast menar man väl bara "okej" som "Okej, jag har fattat vad du skrivit" OKEJ?<333
"okej" betyder väl att man har hört vad den andra har sagt liksom, eller..?
Vad vill människan att man ska svara liksom?
"JAG GILLAR INTE ATT DU BLABLABLA" (kom inte på nåt D:)
"okej"
Menmen, jag har aldrig gillat danska så värst mycket heller.... min barndomsbästis pappa är dansk, varje gång han svarade i telefonen när jag ringde hem till henne blev jag rädd, visste aldrig vad jag skulle svara när han babblade på :(
HAHAH, låter som när några av mina sthlmsvänner hört min pappa babbla på.. Bred skånska.. .. .. .. </3
Men ja, eller hur? Typ "okej, jag har uppfattat vad du sagt." Inte typ "Okej, jag skiter totalt i vad du har sagt för nu är jag jättearg på dig och vill aldrig veta av dig igen för du inte tycker som jag." typ.
Varför inte!? D:
Älskar språk!
Blev till och med överlycklig när jag hittade mina gamla studier inom franska och tyska, som jag aldrig använder mig av ändå typ, haha!
Men okej hmm.. Låtsas att jag berättar för dig att jag har en tam spindel som heter Bertil. Så pratar jag om den i två år, sen får du reda på att Bertil aldrig funnits, för han är en bisarr frukt egentligen, som jag odlat i min källare.
Så säger du att du tror bertil egentligen är en bisarr frukt. Så säger jag "okej", skulle du känna dig typ förvånad eller stött eller något? Alltså XD svårt att få ett bra tillfälle.. Som exempel.
Det är väl okej att du skriver okej, tycker väl att det är finare med en ursäkt dock. Kan faktuskt inte komma ihåg någon gång som du sagt förlåt när jag tycker du gjort fel, bara för att du ska vara så jäkla envis och tycka att du inte alls gjort fel. Att bara skriva "okej" ÄR okej i vissa fall, ja. Men hade du sagt att du skulle komma och inte gjorde det utan att komma med en orsak och ursäkt utan bara ett "okej" när jag frågat varför... Ja, då hade jag flippat på dig.
Aa fast nu räknas inte om du frågar VARFÖR jag inte kom. För om någon hade sagt till mig "jag tycker det är dåligt att du inte kom" oavsett orsak och jag skriver "okej" och inte käftar är det för att det inte finns något att egentligen käfta om, även om folk jämt verkar tycka så, men svarar jag inte alls tycker jag inte det är bättre liksom. Beror väl på om jag orkar.
Alltså, skillnaden ligger i att det ska vara ett tillfälle där orsak redan är utredd osv, bara typ en negativ grej man ska säga, som folk oftast käftar om. Som i en bok jag läser där en kille växt upp och säger till sin farfar att han tror allt hans farfar berättat egentligen är lögner och han svarar "okej". Det tycker jag är fullt okej! Folk verkar inte tycka så.. ): vad ska man käfta om liksom?
