58. Rövhattar.

Då var det alltså den tiden på året. Tiden då varenda kvinna, man och barn i detta avlånga land ombeds ta upp stridsyxan mot en gemensam fiende. Tiden då livsfara inte är något vi läser om i tidningar och böcker, ser på film eller hör om på nyheterna - En tid där den är vid vår ytterdörr.

Ibland upptäcks det redan när skadan är gjord, men jag ber för var och en av er som läser detta att ni upptäcker det i tid.

Fienden visar ingen nåd, och det ska inte vi heller! Den bryr sig inte om vems liv den fuckar upp, eller vad. Den ger sig på ALLT. Våra barn, våra husdjur. Våra äldre och vår yngre. Våra långa och korta, tjocka och smala, söta och sura. Än har vi inte listat ut exakt VAD det är den vill, förutom att göra vår sommarliv till ett rent helvete. Vi alla är i fara, och det vet den om. Vi kan bara hoppas att även detta året går vi segrande ur striden, bara för att fasa inför sommaren därpå.

Jag pratar såklart om getingen - Den jävla... Jäveln. Idag stirrade jag döden i vitögat och kom segrande ur. 1-0 till mig era satans rövhattar.