nästan ett år..

Nu har det gått nåstan ett helt år sedan en fin liten emopöjk satte sig bredvid mig på bussen och skyndade sig att slänga ur sig "du är en av de vackraste människor jag sett" innan han sprang av bussen. Jag vet än inte vem det är eller var men den killen hjälpte mig stort.. han drog mig upp ur svackan igen igenom att bara komplimera mig.. han gav mig hoppet tillbaka, och jag skulle inte direkt tro att han kanske läser detta men var han än är nu så är jag skyldig honom ett stort tack c: