Psyke.

Mitt psyke går bara allt mer ner och ner. Äter mer och mer för pappas o mammas skull. Går i skolan för deras skull. Skadar mig inte för deras skull. Men, vad gör jag mot mig själv?
Skolan suger. Det värsta börjar igen. Skratten, viskningarna, blickarna, orden och allt pekande. Kom ut ur gymnastiksalen med ett hat. Hat hot mig själv. Att jag är så svag. Måste vara maten..
Tänker för mycket på all skit förr. Det som förföljer mig i spegeln. "DU E SÅ ÄCKLIG!" kommer jag alltid höra när jag ser mig själv.
Min kille anar inte mycket. Han vet bara det med det förflutna. Ska prata med han.
Han tror att ett "du är fin" kommer gå in i örat o stanna där. Borde lyssna men kan inte. Blörk!


behövde bara skriva~