Delirium

Jag vill slita loss mitt ansikte, deformera mig själv bortom igenkännelse, bara försvinna, bort, bara bort.
Jag är så sinnessjukt trött på att göra mitt bästa fast att det aldrig räcker till, att aldrig få höra något positivt. Att aldrig få vara något positivt. Jag är en sån där människa som folk tycker det är okej att racka ner på och/eller utnyttja. Det känns som att jag har kommit till den punkt då jag inte orkar mer. Det känns som att mina skenben ska gå av, som att mina knän ska knäckas, som att min rygg inte pallar trycket mer.
Och jag kan inte göra mer än att beskriva det, men nog fan kommer det alltid att finnas där. Alltid, alltid, alltid.

Jag vet inte vad det är med mig idag. Dödsångest och bara allmänt depp.

Och nej jag tänker inte be om ursäkt för nåt jävla spam. Ge fan i att läsa min blogg då, äckel. Den är min och jag skriver hur mycket och vad fan jag vill.

Sojamjölk, dödsmetall och lite kludd i blocket? Jotack, om jag ens kan rita med istappar till fingrar så kallt som det är här.

Fuck off.