Delirium

Idag tänker jag ligga i sängen hela dagen och hata mitt liv. Mer än vanligt. Tänker inte äta, tänker inte göra nånting.
Okej, nu ljuger jag... Jag ska kolla på film och kanske beställa julklappar osv. Men äta tänker jag då fan inte bemöda mig själv med att göra. Tänker endast lämna sängen när jag måste bajsa och/eller röka.

Det är TORTYR att ha blivit tvungen att avsluta medicineringen tvärt. Jag ryser, skakar, kliar, hatar. Och till råga på allt så är han här, fast ändå inte. Jag vill att han ska vara här. Helt och hållet. Jag vill veta att han är min. Jag vill att han ska vilja vara min, och att han ska vilja ha mig. Det på toppen av allt liksom, ett under om jag inte begår suicid liksom. Vill han inte ha mig så är jag slut. Det jag gör med honom vill jag aldrig göra med någon annan. Vill han inte ha mig så är jag slut. Då kommer jag att dö ensam, och tyst.

Blåsor i munnen, rys, frys. Usch. Hatar mitt liv.