Stilltje

"Det stinker järn om dig."

Det ekar. Ekar i mitt stackars, dumma huvud. Ditt tonfall, den där rynkan i din panna som speglade din avsmak mot mig medan du en gång hjälpte mig att tvätta bort blodet från min arm.

Jag grät. Det droppade både blod och tårar på min smutsiga diskbänk. Sedan diskade du min IKEA-kniv också. Tyckte du bara synd om mig, eller brydde du dig faktiskt? Jag vet inte, vet inte ens om jag vill veta.
Just nu vill jag bara glömma. Glömma allt.

Just nu ska jag ta på mig en tröja, musik i öronen, cigarett i käften och gå på en kvällspromenad. Tror jag.