"Räddningen" Chris Mullen

Jag bär en börda så tung som sten för flickan med hud så len.
Jag står nu här och äro naken men sinnet åter vaken.
Du ser rakt igenom mig, inget jag kan dölja för dig.
Visa mig vägen till räddningen, där allt äro av finaste läggningen.
Tag fast i min hand och ta mig till fjäran land.
Där ensamhet är ett obefintligt ting & allt känns som ett kärleks kling.
Låt oss dansa i mänskennet under mörkrets gardin, min fina och sköna blondin.