saknad.

tänkte att jag skulle dela mina tankar lite.
jag saknar en viss person så sjukt mycket, ni vet så mycket så att det gör ont.
jag tror alla som verkligen känner vet vem jag menar.
jag vet att alla tycker jag är löjlig som inte kommit över han än..efter 2 år.
2 hemska och smärtsamma år..men ni förstår inte, ni förstår inte hur jag känner.
tänk er att förlora er största kärlek ..och jag älskade han djupt.
jag har strävat efter han i 2 år, sen det tog slut. bett om att få bli hans igen.. men inget har funkat.
jag har varit deprimerad i 2 år.. jag har kankse inte visat det direkt..det är för att jag vet att ni tycker det är jobbigt att jag lipar hela tiden.. men jag kan inte släppa honom , det går inte.
han har en sån stor plats i mitt hjärta och den platsen kommer han alltid att ha.
dom förhållanden jag har haft sen han har inte känts detsamma, jag var inte lika kär som jag var i han
jag tänkte på dig under hela dom 2 förhållanden jag hade .
jag kommer ihåg när du och jag blev som bästa vänner, det kändes så bra att få ha dig nära igen, jag blev överlycklig när jag fick sms av dig där det stod " efter idag så känns det som att du är min bästa vän" jag blev skit glad. kändes som att allt skulle vända tillbaka igen och bli bra. vi umgicks ofta och hade skit kul.. tills den han lämnade mig för pajade allt.. hon hittade på falska rykten och jag var inte längre hans bästa vän, efter tag blev vi ganska nära vänner igen men inte den vänskapen vi hade innan, sen gick det fram och tillbaka mellan oss.. vi bråkade , blev vänner, bråkade ..osv..
sist vi var vänner så kändes allt bra igen jag kunde skicka ett sms när jag mådde dåligt och du gick ut och mötte mig och vi pratade .. du fannas alltid där. jag kommer ihåg när du plötsligt skickade ett sms där det stod" har du några jeans du vill ge bort ?" och det hade jag , jag gjorde allt för dig. jag gav bort dom jeans jag inte kunde ha till han.. sen hade mamma köpt ett par jeans som inte passade så jag messade dig direkt och sa att jag hade ett par byxor till dig, du kom hem till mig direkt och klockan var 22.00 på kvällen när det var skola dagen efter och hämtade dom.. jag blev chockad över att han verkligen gick hem till mig och hämtade dom, då kände jag att jag betydde nått för han igen.. men tyvärr sket den vänskpen sig efter ett tag..vi slutade prata bara sådär.
sist vi pratade nu så tjafsade vi.. varje gång jag ser dig på bussen eller ute så känns det som en kniv sticks in i mitt hjärta.. jag blir helt förstörd vajre gång och det pajar hela min dag.
jag är som luft för dig nu, jag exsiterar inte längre i ditt liv... det ända jag vill är att ha dig i mitt liv igen.
jag vill känna att jag faktiskt betyder nått för dig, att du vill träffa mig och prata med mig, jag vet inte vad jag har gjort för att du ser mig som luft.
så om du läser detta om du ens kommer göra det så ska du veta att jag gör allt för dig för jag älskar dig på rikitgt.. jag kankse inte kommer få tillbaka dig som pojkvän men jag är glad om jag får kalla dig min vän.


Jag älskar dig nu och föralltid.