psykiskt uttmattad

i måndags bröt jag ihop i skolan inför min mentor igen, han frågade hur allt var och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, berättade hur jag mår och hur jobbigt det är hemma och så, och nu är allt dubbelt så jobbigare när min mormor har ramlat och kan inte ta hand om sig själv.
allt händer på en och samma gång, så fort en dålig sak händer så händer det plötsligt hur mycket mer som helst.
Jag är så psykiskt utmattad, ni förstår inte, kan inte tänka klart, kan inte koppla ihop något, och jag bara känner att det jag hade behövt är att åka i väg någonstans och bara koppla av och ta hand om mig själv.
Och sen har jag sån press i skolan, fast att min mentor säger att jag inte ska känna mig pressad för att vi ska fokusera på mitt mående och inte på hur mycket jag ligger efter med, jag ska göra allt i min takt, men ändå känner jag sån jävla press.
Min mentor är nog den bästa mentorn jag har haft, han bryr sig verkligen och försöker göra allt så bra som möjligt, glad att vi fick byta till honom.

Sen har mitt dåliga självförtroende över min kropp kommit tillbaka och dragit mig till botten, har så mycket i skallen nu.
och på fredag är det begravning för min låtsats morfar :/

Ja hej mitt liv är så positivt just nu :):)
tror jag ska sno Jennas badkar i helgen och koppla av i det, bara bada, lyssna på musik och ta det lugnt.