Cassiopeias blogg

Att vara annorlunda

Vad menas med att vara annorlunda? Att man har en annorlunda klädstil, en annorlunda musiksmak, en annorlunda karaktär? Men hur fastställer man att en person är annorlunda? Människor blir allt mer likriktade på grund av bl.a. Internet. Trender och information sprids snabbt över hela världen det är en del av globaliseringen. Det finns även krav på likriktning, att man ska klä sig på ett visst sätt eller lyssna på en viss musikgenre. Likväl vill vi alla egentligen vara unika. Särskilt tonåringar känner sig tidvis annorlunda, det är en del av människans utvecklingsprocess. Vi måste därför ha ”de annorlunda” eftersom vår egen identitet utvecklas genom att vi är annorlunda i förhållande till dem.


Jag har läst Richard Fields dikt om att vara annorlunda där det t.ex. står: ”Jag har varit tvungen att finna nya vägar. Vända mig bort när tanklösa barn stirrar och viskar. Visst gör det ont i själen, men dom förstår ju ingenting”. Det här är, med få ord, en perfekt förklaring på hur man kan känna sig då man får sina värderingar och kanske t.o.m. ens egen personlighet ifrågasatt. Dikten ingår i ungdomsdiktantologin: ”Det här är jag”. Sammanställd av Helen Exley 1984.


Människor kategoriserar varandra lite för enkelt nuförtiden. Vi tycker inte alltid om att folk är för annorlunda i förhållande till oss själva och uppfattar det därför som något dåligt. Genom att indela människor i grupper så skapar man sig en identitet utgående ifrån vad som är viktigt för en själv. För folk som hejar på IFK t.ex. spelar det kanske inte alltid så stor roll om man är ”emokid” eller ”popfjolla”, för där är det fotbollen som är viktigast och förenar ens intressen. De som är annorlunda är de som hejar på motståndarlaget. Därför är det nog viktigt att ställa sig frågan: ”Vem tycker jag är annorlunda i förhållande till mig och mina värderingar?” och när man fått svar på det: ”Varför tycker jag så?” och vice versa: ”Vem tycker jag är lik mig och varför?”. Det kan ge oss en bild av våra egna förutfattade meningar.


Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många på Ålands lyceum som jag identifierar mig med stilmässigt. Det innebär dock inte att jag umgås med dem som klär sig på liknande sätt som jag. Jag är kanske lite ”annorlunda” just på Ålands lyceum, för att det finns så få ”gother”. Ändå har jag fått en massa bra vänner på kort tid som alla har en egen individuell stil. Utav detta lärde jag mig att inte döma för snabbt efter första intrycket. Det finns andra faktorer som påverkar att jag och mina nya vänner kom så nära varandra. Det är en skön och fin sak här i livet. Att komma till ett nytt ställe och träffa många nya människor som alla någon gång känt sig mobbade och utstötta. De har fått byta värderingar om sig själv och andra med tiden. Det är nog stundom nyttigt med miljöombyte och att träffa nya människor i nya sammanhang. Det kanske kan få oss att ändra uppfattning om normalitet. T.ex. så kan det vara bra för en pryd heterosexuell att gå i ett Pride-tåg bland läderbögar och rosa plymer någon gång och få känna sig annorlunda. Den enda gående på en konferens för rullstolsbundna kanske inte heller känner sig så ”normal”.


Tyvärr så finns det människor som känner sig rent av hotade av dem som är annorlunda. Det kan leda till utfrysning, mobbning, trakasserier och våld. Det visar bara att alla inte klarar av att få sina värderingar och fördomar ifrågasatta. Jag tror världen skulle se bättre ut om vi vågade intressera oss för det som vi uppfattar som ”annorlunda”.


Jag brukar försöka tänka att: ”Okay, det är konstigt, men helt okej”. Jag har kommit till en skola med många individer, alla med unika karaktärer. Man ska försöka att inte döma ut människor med annorlunda stil, utseende eller åsikter. Om jag fortsättningsvis ska citera Richard Field så skrev han vidare på sin dikt: ”Dom tror att livet är en jämn väg, utan stenar och gropar, utan problem. Men hindren är höga som berg och tar aldrig slut. Men vidare måste man. Se livet rakt i ansiktet, övervinna hindren och riskera allt.”


För varje individ är annorlunda, men bara så länge det finns andra människor på jorden att jämföra sig med.

'Tebayo!

Jees, jees, jees, nu är jag här alltså.

Vi ska till Tååfe och äta Crème Brûlée [fy fan vad besvärlogat namn, vi säger Creme Brulee istället xD].
Jag vet inte riktigt när, han måste antagligen få lust att göra det åt oss först ^^ Han kommer inte låta oss hjälpa till har jag nämligen en känsla av, nej, ska Tååfe servera Creme Brulee så ska han laga den själv. Han är för artig ^^ Dessutom är han en riktig husmor, han funderar t.o.m. på att lära sig sy xD

Jag kommer ihåg då jag fyllde 16 ^^ Han lagade sushi åt mig klockan tre på natten för att vi skulle få äta sushi till frukost =3

Nej, vi har inget förhållande på G... 0_o Det vore awkwaard as hell >.O Vi är för olika ^_^

Nu har tredje perioden på lyceet tagit vid och jag känner mig redan slut. Vår biologilärare är en jultomte >.< Dessutom luktar hans klassrum som en blandning mellan urin och risgrynsgröt med kanelsocker...... Weird...
Engelskan är ok, jag tycker inte om att ha förhör på läxor högt eftersom jag är så rädd för att göra bort mig, så där sitter jag på arslet och får 0 i timaktivitet och jag sitter där som ett ägg och hoppas att det blir bättre av att jag bara håller tyst [not good... -.-]
Resten av lektionerna går på som en... dans... typ... not... Ok, jag är lite slö i huvudet, men jag har suttit och skrivit anteckningar till en diskuterande uppsats med rubriken "Att vara annorlunda" och har inte fått någon struktur what so ever på den. Dessutom ska min anekdot vara klar inom någon vecka... -.-
[Att mamma började gapflabba då jag sa att jag skulle skriva en anektdot utgående ifrån mitt liv och mina erfarenheter säger väl en hel del om hur min barndom såg ut x3]

Mamma och pappa har kommit på att jag rökt lite nu i övergången mellan period två och tre, det har bara varit tre cigaretter som max, men ändå.
De blev inte alls arga, pappa satt och skrattade åt att jag var så dålig på att bortförklara min nya tändare och mamma sa bara: "Jag tycker bara det är så onödigt att börja för att det är så svårt att sluta" i så saklig ton att hon lika gärna kunde ha sagt: "Jag tycker bara att du borde ta itu med läxläsandet, det är en svår period du har framför dig".
Jag är lättad som fan.
Men jag har inget röksug [tacka gudarna för det] och eftersom jag och pappa ska börja gymma nu för att komma i form ordentligt till nästa år så har jag lovat mig själv att inte börja på allvar.
[Men tändaren är kul att leka med iaf ^^]
Tyvärr vet jag mycket väl att ciggen faktiskt tar bort min stress. Men okay, om jag nu vill bli av med stress till provperioden är det kanske dags att börja...:

P L U G G A ! ! !

Jajaa, man ska inte oroa sig för morgondagen antar jag. Men har man prestationsångest så har man. Tur att Alva och jag har haft så kul ikväll att jag mår prima liv just nu.
Alva satt och försökte skriva blogg och jag satt och sjöng på Sagan om Ringen låtar, vilket drev henne till drastiska metoder för att få mig att sluta "väsnas". Så hon tog en blomprydnad i form av ett litet pumpa huvud med häxhatt på en blompinne, och höll för öronen samtidigt som hon satt och slog vilt på mitt tangentbord med blompinnen. Detta såg så dråpligt ut att jag inte kunde hålla mig för asgarv och så sjönk vi ihop på marken och rullade oss som daggmaskar, skrattandes som hyenor.
[Jojo, simpla människor, simpla nöjen, heter det ju ^^]