Jag orkar snart inte mer.

Att livet var tufft det visste jag, att livet var svårt ibland och lätt ibland, att livet var meningslöst men ibland väldigt värdefullt, att livet var orättvist men ibland rättvist, jag vet det, men varför händer det bara dem hemska sakerna mig för? Det är verkligen inte lätt när det är svårt, att kunna prata med någon som förstår. Även om jag har kompisar som förstår en hel del, så finns det ingen som förstår mig till 100 %.
Jag begraver mina hemska tankar och känslor i en liten låda, medan jag talar om de tankar och känslor som jag kan hantera till en viss del. Denna lådan har där varit översvämning väldigt länge nu, men det fortsätter bara att svämma över. Snart klarar jag inte av att hålla imot mer, utan de är på väg ut. Det jobbiga är att jag inte kan förklara för någon hur det är och vad det är som är jobbigt.

Hjälp mig någon, så jag klarar av mitt liv, jag ber inte om att mitt liv ska vara perfekt, utan ett bra liv med några svårigheter.