jag kan trolla

MAJESTIC

anyway, hej på er skitungar. yo. sup?
okej fuck this jag är inte bra på sånthär ibland asså
hej
idag, eller rättare sagt dom senaste dagarna har varit lite långtråkiga och händelselösa, framför allt i skolan då.
i mean sure i could tell you the details and shit but i mean
oh you wanna hear it ok :3
well, idag så regnade det som ni alla vet, så jag myste med mitt paraply påväg till skolan, lyssnade på nightwish och kände mej fett nice B-)
sen hade jag en kort lektion och sen lunch.
på lunchen blev jag överfallen av Mäki, han tog mitt paraply och fick ner mej på golvet (delvis för att jag gav upp nästan direkt. det är mäki vi pratar om här) sen åkte vi till thai sushi och åt lunch omg fett gott <3
resten av dagen var i stort sett händelselös

this is where most of you should probably have stopped reading by now. i mean, why are you reading this? >___>
good, now i can talk serious stuff.

även om dom senaste dagarna har varit i stort sett händelselösa, så har jag spenderat mycket av min tid thinking about stuff. för det mesta tänker jag på saker som hänt, det förflutna, och dels tänker jag på framtiden. saker jag önskar jag gjort eller sagt, saker jag hoppas på, och saker jag är rädd för att dom ska hända.
igår tänkte jag mest på två saker som har hänt, saker jag önskar jag gjort annorlunda.
----------1----------
den gången isak och jag råkade träffa_____ på plattan. den lilla stalkern, bara tanken gör mej obekväm.
hade inte träffat henne på sjukt länge, något jag var väldigt lycklig över. hon hade försökt få tag i mej här på EC men jag tror jag blockade henne till slut.
men vi träffade henne på plattan. och självklart kände hon igen mej.
"DAVID!!"
ew.
"hej."
"haha va kul att träffa dej här, sist vi pratade ville du aldrig se mig igen! :D"
yeah that still goes, prick >____>
"mm."
hon frågar vad problemet är, varför jag avsultat all kontakt med henne. mitt svar är världens sämsta svar, eftersom jag har skitsvårt att vara ärlig om hur jag känner om folk. jag säger ngt otydligt och vi går kort efter.
FUCK THAT.
fyfan vad jag ångrar det. önskar jag hade haft lite god damn backbone for once. stått för min åsikt osv, ni vet.
"för att jag verkligen inte tycker om dej. för att jag inte vill ha nånting med dej att göra. varför? för att jag trodde du var en häftig, intressant människa, men det visade sig att egentligen är du bara arg, manipulativ och hatisk mot basically allt omkring dej. du är destruktiv i allting, du förstör saker. jag trodde du var cool, hade samma intressen som mej och allt sånt skit, jag trodde vi kunde bli bra vänner. men du låtsas bara vara snäll och cool så att folk ska gilla dej, medans på insidan tycker du inte om någon alls, du avskyr dina vänner i hemlighet, du snackar skit om dom bakom deras rygg och du gör vad som helst för att få det du vill ha. jag vill aldrig ha något att göra med dig någonsin igen, jag hoppas jag slipper se dig för resten av mitt liv. snälla låt mej va, försvinn ur mitt liv."
THE POWER OF CHRIST COMPELS YOO



anyway, that was the negative thing.

there was another thing i was also ashamed of. men dehär handlar inte om något jag gjorde, det är om ngt jag borde ha gjort.
Linn var (vad jag minns iaf) den första personen i min nya gymnasieklass som pratade med mig. jag var grymt blyg, som jag alltid är, och ingen pratade med mig. men Linn gick fram till mej i korridoren en dag, tittade lite konstigt på mej och sa hej. she was my first friend in this weird school. hon var ascool. vi blev skitbra vänner och jag kunde basically prata med henne om allt.
then she had to switch schools. en skola långt bort. i was really sad about it. jag hade några vänner i klassen by then, men bara några få och hon var den bästa av dom vännerna, så självklart ville jag inte att hon skulle försvinna.
but she did. vi höll kontakten o så, träffades lite då och då, och hon besökte klassen ibland, vilket alltid var lika trevligt.
men efter ett tag så började vi glida isär mer och mer, och det kändes som om vi inte hade så mkt mer att prata om. det kändes jättekonstigt. vi pratade mindre och mindre med varandra, och sen träffade jag madde, och vi slutade prata nästan helt.
ungefär tre månader senare gjorde madde slut. jag var såklart jätteledsen. jag behövde någon, vem som helst. jag gick in på facebook-chatten och såg Linns namn. och hon hjälpte mej. genom hela skiten hjälpte hon mej. fast jag inte kontaktat henne på hur jävla länge som helst så fanns hon där för mej.
och jag har inte riktigt hört av mig sen dess. vad jag minns.
känns så jävla drygt. påminner mej själv nästan varje dag numera, känns skit. hon var världens snällaste vän, ever. men jag struntade i henne dum som jag är. usch.
skulle verkligen vilja höra av mej eller nåt, se hur hon har det osv. vill verkligen, men vet inte om hon vill höra från mej längre.
fuck me right?

ugh, anyway. ska sätta mig och måla nu, se om Antoinette är vaken~
ha det så bra, thank you for reading ^^