punkt.

jag vet att jag alltid är sent ute
jag förstår att det måste va jobbigt att behöva sitta med på utvecklingssamtal varje år och få höra att din son ligger efter i tre-fyra ämnen
att han måste fixa det snabbt annars riskerar han att gå om
jag vet att jag aldrig är motiverad till skolan
jag hoppades att det skulle bli bättre om jag valde något jag gillar att göra, men såklart kan man ju inte alltid göra roliga saker i skolan
jag vet att jag ofta sitter framför datorn utan att egentligen göra nånting, när jag borde plugga, när jag borde göra läxor
jag vet att de måste vara frustrerande att ha en son som inte verkar bry sig om skolan, och som aldrig riktigt svarar när man frågar hur det går
det är svårt
jag önskar jag var mer motiverad till saker, önskar jag kunde engagera mej mer i min utbildning
jag vet att jag slarvar, klantar mej och sen rycker på axlarna. jag vet att jag gör så, gjort det sen jag gick i fyran.
jag gör det för att det är lättast så
det är lättare att bara skita i det o gå vidare, man lär sej snabbare då
behöver inte va nån stor grej
oj jag snubblade, men det är okej nu och jag fixade det
jag vet att jag nästan failar varje år
men jag lyckas alltid, har gjort det varje gång
jag är alltid sen med grejer
vi måste alltid ha krismöte nån månad innan skolavslutningen
men jag har fixat det varje gång, havent i?
jag vill vara motiverad, men jag är inte det. så jag gör vad jag kan med det jag har
och jag klarar det alltid till slut
önskar bara ni kunde förstå, mamma och pappa
se det från min sida av spegeln
känns bara så äckligt när man ger ngt allt man har, man misslyckas, försöker ännu mer, och lyckas. bara för att sen få skit över hur nära man var på att missa det
bara låt mej vara lycklig över att ha lyckats, mot alla odds
jag försöker bara bli en bättre person



tack nette, min älskling för att du alltid ställer upp <3

also, this kinda made me feel a bit better~