Bolverks blogg



Kille, 29 år. Bor i Spånga, Stockholms län. Är offline

Bolverk

Senaste inläggen

Final touch (if you know what i mean)
13 maj 2014 kl. 19:26
To whom it may concern;
6 maj 2014 kl. 17:29
Fairy Dust
16 april 2014 kl. 00:09
Thin Line
8 april 2014 kl. 19:49
Try and Fail
24 mars 2014 kl. 22:38
melancholy
18 mars 2014 kl. 16:27
Experience.
15 mars 2014 kl. 00:08
What a drag
12 mars 2014 kl. 10:49
let's try something new;
24 februari 2014 kl. 20:28
and why bother?
17 februari 2014 kl. 20:49
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: David Civilstatus: Singel
Läggning: Inte valt
Intresse: Kreativitet
Bor: Med föräldrarna
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Allt
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2011-08-28

Daplopp does filmrescension and is feeling great about himself

såg precis "the Perks of being a Wallflower". lyssnar nu på låten från filmen och elvis. familjen har lämnat huset på en kort promenad, and im feeling like i'm on top of the fucking world.

Fight Club kan dö. this movie is...

just that.

den va bara så jävla bra och jag mådde så jävla bra av att se den och.
okej jag är mitt uppe i det nu, så jag borde väl egentligen lugna ner mej

denhär filmen va helt great på så många sätt, mest eftersom den fick mej att minnas some pretty fucking amazing shit, och jag kännde mej kopplad till karaktärerna på ett sätt jag nästan aldrig upplevt förut. vad jag kan minnas, iaf.
filmen handlar om en grymt tyst kille, Charlie. han är inte direkt awkward eller så, han bara. säjer inte mycket. han börjar första året på gymnasiet, och han har inga vänner, what so ever. därifrån går de till att han träffar en homosexuell och ascool snubbe vid namn Patrick, (som ser ut som michael jackson) som är bästis med en tjej vid namn Sam. these three get together and do FUCKING AWESOME THINGS TOGETHER ;_______;
sen händer det en massa jobbig och awkward skit som resulterar i att Charlie blir utfryst från sin för övrigt underbara kompisskara, och mer än så tänker jag inte berätta. se filmen, faggots.

den var helt enkelt så jävla briljant och jag kände ofta igen mej från vissa händelser när jag var 16 (hoho, när jag var ung..!) och de kändes så jävla härligt att se filmen, eftersom den handlar om det jag älskar mest i hela världen, världens bästa känsla.

Being connected.

dehär är något jag upplever när jag promenerar i stan och ser min vackra stad, när jag minns alla fucking underbart fantastiska stunder jag haft med mina vänner, dom sena onsdagskvällarna efter parkouren, första sommaren på bastis, my first love, dagarna vi spenderade ute med det gamla gänget, zeph, emil isak och tyra, första gången jag träffade nette, dendär dagen jag o tyra klättrade upp på berget i liljeholmen, alla dom stunder när jag bara är. bara. existerar. in that moment, everything is fucking perfect, and in those moments, we are all one and the same.
här är trailern om ni är intresserade. hoppas ni har det bra. i love you.
ses~



Logga in för att kommentera