nån slags filosof.

de känns lite skönt, känslan av att man har gjort allt man kan. att det inte finns ngt mer man kan göra längre. att man har gjort sitt bästa och sen får man hoppas att det blir bra. att allt löser sej.
samtidigt känns de fel. att nånting saknas, fattas. nåt som inte längre finns där men som borde va där. de är en konstig och skrämmande känsla.
ändå finns tryggheten att man gjorde sitt bästa.
att det inte finns ngt mer man kan göra åt saken.
nu är de bara så, och vi får se om de löser sej elr om allt går åt helvete.
man kan bara hoppas att allt blir som man önskar.
mer makt än så har man bara inte.

ni som vet vad ja pratar om, ni vet.
ni som inte vet, ni vet bara inte, och ni behöver nog inte ens läsa dehär.