päron

ja tkr de e kul när ja bråkar me mina föräldrar. för mamma gormar å skriker mest för att få fram sin åsikt, lyssnar inte/ tar inte till sej de ja säjer och fortsätter med samma argument som innan. de funkade när ja va tolv, för då va ja liten å svag å ja kunde inte riktigt käfta emot, å när ja gjorde de blev hon bara ännu mer lack så ja höll käften å hon fick sista ordet ändå. men nu ere typ att ja låter henne skrika de hon vill få fram, sen ere min tur att HÖGT Å TYDLIGT berätta vad hon har fel om och varför. punktera hennes argument i princip. sen får hon skrika lite till, dra samma argument igen fastän ja redan motbevisat dom å sen slutar hon/ låter pappa ta hand om de.
pappa där emot. han e som jag. visst han skäller han me, han höjer rösten å han blir arg. men han låser sej aldrig som mamma gör. de går å prata me honom på ett helt annat sätt. han vet åxå hur jag tänker på en helt annan nivå. han vet att ja inte gör nåt ja inte vill utan bra anledning. han vet att ja slutade bry mej om bestraffningar för typ tre år sen. å han vet åxå att ja behöver motivation för att kunna fokusera. å han lyssnar på de ja säjer. å han skriker inte utan anledning.
ok dehär blev lite ett hyllningstal till min farsa lol :P älskar dom båda iaf :3 dom e bara jobbiga ibland
gonatt folket ^^