Kamfer och Lavendel

orka läs om ni vill (a)

3 dar kvar te säbyholm.
har ingen aning om vad jag ska göra resten av dagarna, om jag ska slappa eller leva så mkt jag kan.
har ingen aning om hur jag ska känna, om jag ska vara överlycklig eller livrädd.
har ingen aning om vad jag ska ta med.
har ingen aning om nått känns det som! D:

ni som har faser, är det jobbigt när ni kmr över dom?
det är det för mig typ. när jag skulle klä på mig i morse hade jag ingen aning om vad jag skulle ta på mig. kände för varken långklänning eller jeans. och det brukar inte vara jobbigt annars. men i morse kände jag verkligen inte för nått.

gick upp till vaxmora torp och satt där jättelänge förut och bara njöt av solen i ansiktet, som om jag bodde där. nu senast hade solen gått i moln och jag satt där med jackan tätt omvirad kring mig själv och satt där och stirrade tomt som om jag försökte se gamla minnen. hjärtat värker oftare på mig nu. fast det kanske bara är hösten som kmr. solen värmde när jag var som lyckligast, det gjorde den inte senast även fast det inte var sent och fortfarande sommar. när jag gick genom skogen kände jag löven under mina fötter och lukten av blöt skog. det är ångesten inför hösten som ställer till det. det måste det nog vara. och skolstarten gör det inte enklare. inte att jag lyssnar på kamfer och lavendel heller, hehe angelface.
jag vet inte ens vad det är jag skriver längre.
får akta mig så att jag inte lyssnar på kamfer och lavendel på säbyholm. ska ta med mig CD:na om jag kan få med mig en CD spelare, så att jag kan lyssna på glad musik oxå. fast det kmr bli svårt att inte lyssna på det sorgliga. mycket av de är bra. men då får man räkna med en eller en annan tår.
igen, har ingen aning om vad jag skriver. jag bara yrar. har nog druckit för lite. känner av huvudvärken.
usch så jobbigt att den bästa historia man vet också ska vara det sorgligaste.

ska få en ny mobil snart iaf :) har kollat lite på en nokia E7, men vet inget pris på den. är den för dyr ska jag få en iPhone 3GS.

lyssnar på min astrakan nu, fast den vet man inte om man ska le eller gråta till. det är lite blandad. den ger en liten hint av kristinas hemlängtan. så nu ska jag lyssna på lite anders ekborg istället. you were the one gör mig redan glad :)

love
bell-s