Stört? kanske lite.

Är jag den enda som ibland känner samhörighet med totala främlingar? Till exempel så var det i ettan att på morgonen när jag gick till skolan så gick jag förbi samma man på samma ställe nästan varje morgon. Varje gång vi möttes så granskade vi alltid snabbt varandra precis som man gör med vem som helst man går förbi. Har inte mött den mannen så många gånger sedan jag började tvåan men imorse så gjorde jag det och blev bara så full av glädje över att "träffa" honom igen, varför? Ingen aning. Allt jag känner är en samhörighet med honom av någon anledning.

Snälla säg att jag inte är den enda som är så här störd hahahah....