Barfoting

Varför började jag gå barfota utomhus?

Jag har alltid varit faschinerad av barfotagång och tycker att det för det första är kul och för det andra tycker jag om
att vara lite av personen som gör någonting som få andra gör. När andra människor ser glasbitar, fågelbajs, spottloskor, matrester och övrig gatusmuts så ser jag sådant som lätta hinder att undvika om man öppnar sina sinnen och med jämna mellanrum pejlar av omgivningen och inte bara tittar rakt fram. Så småningom lär man sig att "se" med sina fötter och lyckas fördela om trycket på fotsulan när man känner en vass sten. Dessutom är det en väldigt skön fotmassage.

Jag har alltid som sagt känt barfotagång som något spännande och blivit ännu mer inspirerad om jag sett andra "kollegor" göra samma sak men så har det inte alltid varit. Den vanligaste barfotamänniskan jag ser ute är en yngre tjej (även om killarna blivit något fler de senaste åren) och jag började lite försiktigt ett par år när jag var i dryga tjugo-årsåldern. Sedan slutade jag framför allt för att jag tappade inspirationen och kände att jag började bli för gammal och borde veta bättre än att se ut som en lodare (i mångas ögon). Vid den tiden var det faktiskt ganska många ungdomar som var barfota på sommaren och det var lite av en innegrej då.

I början på millenniet kunde jag inte längre stå emot min inneboende vilja att åter igen ta av mig skorna på sommaren igen och släppa lös mina fötter. Då hade tyvärr den stora farsoten, flip-flop skon lämnat hotellpoolen och duschutrymmena och blivit ett modeplagg för alla potentiella barfotamänniskor i sommarvärmen vilket gjort att vi barfotingar har mycket att slåss mot numera. Jag har nu i ständigt ökande grad varje år under de senaste åren gått mer och mer utan skor även en bit in på hösten och jag kan helt enkelt inte få nog av att gå barfota. Man blir aldrig för gammal.



Mina tips till förstagångsbarfotingar:


- Till att börja med bör man inte känna avsky mot smuts och avfall men om man får det på sina fötter är det lätt att få bort. Tänk så här: Hur ofta tvättar man sina skor? Tilläggas bör att smuts är något som kommer naturligt när man går barfota oavsett underlag. Avfall går däremot att undvika.

- Är man helt ny och vill prova men känner sig tveksam inför folks blickar kan man börja försiktigt i miljöer där det är naturligt att gå barfota så som parkmiljöer eller i miljöer runt vatten så som hamnpirar eller strandpromenader där man gärna sitter och dinglar med benen. När man känner sig bekväm med detta kan man man gå barfota på trottoarerna i områdena runt parken i lite mer folkrika miljöer där andra kanske gör samma sak.

- När man är klar med ovan nämnda tips är mitt förslag att löpa linan ut och (hur konstigt det än låter) börja gå barfota i områden med så mycket folk som möjligt. Man är mest anonym om man ger sig in i områden med lite lagom trängsel. Då är folks blickar fokuserade på ens ansikte och har man dessutom byxor på sig tenderar inte blickarna att vandra nedåt lika mycket som annars.


Slutligen är det upp till en själv hur mycket och var man vill gå barfota någonstans. Man behöver inte välja de traditionellt smutsigaste områdena i staden i sitt barfotaliv utan kanske förorten är ett bättre alternativ. Landsbygden erbjuder också ett tredje val. Där finns ju en mer "naturlig" smuts som kanske tilltalar somliga mer en stadsmiljön.


Jag har gått barfota i nästan alla miljöer (kollektivtrafiken, stadsgator, affärer, landsbygd etc) och nästan alla underlag och ser inga hinder för någonting längre utom temperaturen och möjligen dagsform.