...

Har kommit på en till sak som är ganska störande...

Vem fan mår dåligt på riktigt och skriker ut det över internet? (Jag VET, min förra pres. Men den var samtidigt en skildring av sanningen, inte ett "snälla hjälp mig, jag mår så dåligt!"

Varför?

Folk är så jävla snabba med att säga att dom mår skit, tänker ta livet av sig, är ensamma...

En text på postis (i sydsvenskan) där en tjej skrev om hur hon gick hem och skar ett par djupa snitt i sin arm. Rakt upp och ner sådär. Vad fan är det? Det var inte ens nån jävla bra anledning! hennes kompisar var beroende av ett jävla mobilspel. "Oj, jag mår så dåligt. Jag tänker inte prata med dom, eller försöka vara lite stark och inte så jävla beroende av dom. Jag tror jag måste skära mig lite och sen berätta för alla om det på postis!"

Eh?

Jag pallar det seriöst INTE! Om man frågar på msn Hur mår du, och den andra svarar skit. Det är sanningen. Och det finns en jävla (även om den kanske är något hårfin) skillnad mellan patestiskhet och sanning...

Snälla, gör något åt det istället för att säga det t ex på klotterplanket här, hur jävla många av dom som säger stackare tror ni verkligen bryr sig?