Trött på allt.

Länge sen jag har varit så här ledsen, ser verkligen ingen mening längre.
Det här är nog anledningen till att jag inte tycker om att umgås med folk eller ens vara i närheten av dom, jag kan inte gråta när jag behöver det utan att nån frågar vad som är fel.
Det handlar inte om döden längre, det handlar om att ge upp, det är faktiskt en helt annan sak.
Om man vill dö så orkar man inte med smärtan längre, smärtan man är tvungen att gå igenom varje dag, men om man vill ge upp så handlar det om att fortsätta leva, att plåga sig själv genom att gå igenom den där smärtan dag för dag. Oftast för att man är rädd för att dö.
Jag är inte redo att dö än, har fortfarande tre saker att göra. Har sagt till mig själv att det måste göras och jag ska försöka, så länge jag orkar.
Är nog mest trött på att inte längre ha någon där som kan krama mig och trösta mig när jag behöver det. Ensam, bortglömd <3 whatever. Lärt mig leva med det.
Godnatt.