Trött på människor.

Jag har ingen runt mig. Inga riktiga vänner. Jag brukade ha det. En speciell person som alltid fanns där, men jag antar att hon hade viktigare personer att umgås med och tillslut glömde hon bort mig. Det är jobbigt att bli bortglömd, man känner sig liksom osynlig, som att det inte är någon som ser en, inte ens dom man vet bryr sig om dig. Jag har alltid varit osynlig, men har på något sätt alltid lyckats hitta någon som verkar bry sig, men det skiter sig alltid. såklart. Inte ens när jag verkligen behövde dig fanns du där, du var alltid upptagen med någon annan och det gjorde ont att se hur lite jag egentligen betydde för dig..
Om du bara visste hur många gånger jag tänkt säga till dig att du skulle ha ett bättre liv om jag inte var här, inte bara dig, alla omkring mig skulle må bättre. Jag är bara en börda, jag är inte värd er tid. Det har gått för långt, allt har gått för långt. Kommer det nånsin att förändras? kommer det bli bättre eller kommer det alltid vara såhär? Jaja. Orkar inte skriva mer, skiter i vem som läser det här, antagligen inte många som kommer göra det. c:
Just det, om jag någonsin betytt något för dig, du vet vem du är. så visa det förfan innan det är försent.