Tidens rytm

Solen måste vara sjuk,
för dess glans och sken kan inte mäta sig med din glöd. Ett leende från dig tänder eldarna i min kropp. Mina ben blir svaga och munnen blir torr. Jag får inte ut orden jag vill säga. Du gör mig stum. Jag vill närma mig dig men jag faller bara. Jag faller för dig.

Månen måste vara sjuk,
för natten känns inte alls mörk och kall när du är mig nära. Du räddar mig från den bitande svarta slöja som söker att stänga in mig i evig mörker. Du är elden som bränner allt det mörka och onda som jag lagt sig på mig som en andra hud.
Du vill se mitt riktiga jag. Den jag är bakom mitt yttre, den jag är bakom min påmålade fasad.

Stjärnorna måste vara sjuka,
för deras sken är inget jämfört med hur dina ögon glittrar i gatlyktans bleka ljus. Du ger liv till det som nästintill gått förlorat.
Du får mig att tro på något nytt. Du får mig att vilja upptäcka världen, upptäcka världen hand i hand med dig, upptäcka ett helt nytt liv med dig.

Varje dag jag är utan dig är jag sjuk. Du är medicinen jag behöver ha för att vara frisk. Det är du som låter mig vara den jag är. Det är du som får mig vilja ändra mina dåliga sidor. Det är du som är min medicin.
Så kom till mig och gör mig frisk.

Kom