Förlåt

Jag vet att du säkert hatar mig. Jag förstår ifall du gör det, för jag har varit i samma situation. Men jag kan inte bara sitta och se på när du har ihjäl dig själv! Du betyder så jävla mycket och det kanske är själviskt av mig att tvinga dig att leva bara för att jag själv inte skulle palla om du försvann, men det bryr jag mig inte om. Om du försökte skulle du klara vad som helst, jag ser det i dig. Så varför, varför, kan du inte försöka lite till? Jag förstår att du är trött på livet och trött på allt helvete, och jag kanske inte har en aning om hur svårt du verkligen har det, men jag kan inte låta dig dö. Du måste förstå det. Jag kan inte bara sitta och se på.

Jag lider verkligen nu när du inte ens pratar med mig, nu när du hatar mig. Jag önskar att du förstod och förlät mig, men om det här är vad som krävs för att du ska leva, så får jag helt enkelt lära mig leva såhär.