R.I.P. David Karlsson

Idag dog en ung man. Han hette David, och var 25 år gammal.
Han är brodern till en av mina gamla vänner.
Kände honom inte väl.
Minns bara att jag har träffat honom två gånger.
Men han var trevlig. Tillbakadragen, blyg, men trevlig.
Han hittades död på Linköpings universitet, man vet inte varför han har avlidit än.
Hoppas att han vilar i frid.


Det är så skrämmande egentligen.
Döden.
Det vi alla kommer uppleva, vare sig vi vill eller inte.
Antingen dör vi först, eller så lever vi länge nog för att se de vi älskar dö.
Det är en helt naturlig sak, men fortfarande så svårt att greppa taget om.

Blir alltid helt blank i huvudet när jag får höra något sånt här.
Man blir påmind om att vem som helst kan dö, när som helst.
Det är skrämmande.

Ännu har ingen nära mig dött.
Jag har trott att nära till mig har gjort det, men har som tur haft fel de gångerna.
Det är bara så obehagligt.

Men men, om man ska se positivt på saken så lär man att uppskatta människor mer, medan de ändå lever kvar. Och det är väl bra, antar jag.