[insert lycklig titel]

Jag förstår inte.

Varför är jag såhär lycklig?
Hur kommer det sig att få saker går dåligt(förutomminabetygisamhällochmatteeheheh)?

Jag får konstant nya roliga saker på mig.
Allt är intressant.

Jag fick höra "You're surely right that the future lies in the hands of people like you." utav Noam Chomsky.
I mean... Han är en av världens mest citerade personer. Han är så jäkla chill.
Och like.. ja. Man känner sig lite cool, typ. Min lärare fick ett fangirl-moment, och bad mig skicka en screenshot på det mailet till honom.

Vi läser massor av intressanta saker i skolan.
Perception till exempel.

Jag känner att skolan har lärt mig så enormt mycket, och lärt mig att bli så sjukt mycket mer öppensinnad, och lärt mig att hitta min egen väg, istället för att följa andras. På något omedvetet sätt vet jag att skolan har inspirerat mig till detta. Så ni som säger att cyber suger; Fuck you. Inte i Göteborg iaf. Visst, en stor del av eleverna är sämst och odisciplinerade som in i helvete, men lärarna är fan de bästa jag någonsin haft.

Sitter just nu och tar kontakt med en gammal go vän som jag lärde känna i ettan(grundskolan). Ska snart ses igen, ska bli så jäkla nice! :D

Och jag förstår inte. Jag känner inte till någon som verkligen hatar mig.
I ain't got no haters, man.

And I'm super happy. And overall happy and satified with myself.
Den känslan alltså. Den känslan.

JAG FÖRSTÅR FORTFARANDE INTE HUR JAG HAR DETTA MEN INTE ALLA ANDRA HAR DET SÅ

Antar att jag har lyckats jobba upp ett jävligt bra tankesätt...?~