Dagmardrömmar

Hormoner är riktigt jävla bajs ibland.
PMS suger också.

Jag har inget att vara ledsen över, verkligen inget.
Allt är så perfekt som det kan vara.

Så vad händer, precis innan man ska sova?
Man börjar dagdrömma okontrollerat, och de dagdrömmarna blir mardrömmar.
De närmsta till en dör eller börjar hata en.

Hur idiotiskt som helst.
Men antar att det är lite bra, att man ändå får lite variation på känslor.
Då kan man fortfarande uppskatta att man mår bra.
Plus att man kan vara extra glad för att inget av det där är en verklighet(än).

Man lär sig uppskatta vardagen lite mer, I suppose~