Limit Break, psykbryt och allt vad det nu heter.

Varning för argt inlägg.
Behöver skriva av mig lite känner jag.

Alltså... Jag kommer snart att få världens jävla psykbryt på min lärare (och jag är inte ensam om det). Det känns inte ens som att det är lönt att försöka göra något längre för det enda hon gör är att klaga och säga hur man ska göra istället. Att vi inte tycker att det är en bra ide utan vill göra på ett annat sätt (samt att det är vårt projekt och arbete) skiter hon högaktningsfullt i, hon lyssnar inte ens på de förslag vi har utan hon har bara bestämt sig för att hennes sätt är det enda rätta.

Idag så tyckte hon att vi skulle ställa oss och plocka ned affischer från anslagstavlorna. På dessa anslagstavlor hänger en hel del viktig information om studenten samt information om en del evenemang som kommer att hållas, att plocka ned dem och ha dem nere i en vecka är inte särskilt snällt emot varken de som vill ha information eller de som vill sprida den.
Inte heller kan hon fråga eller informera de på skolan som har hand om det utan hon tycker att vi bara ska ställa oss där och plocka ned allting utan vidare.
Jag har dock inte tänkt stå och plocka ned några affischer och sedan få skit av folk som jobbar på skolan bara för att hon tycker att det är en bra ide men inte orkar skicka ut information. Tycker hon att det är så jävla viktigt så kan hon faktiskt göra det själv.

Och nej, det är inte lönt att försöka tala om detta för henne för hon lyssnar inte. Man får inte ens prata klart innan hon avbryter en och tycker att ens ide/kritik är kass, trots att man inte ens kommit till själva poängen än. Hon har helt enkelt bara bestämt sig för hur det ska vara och tänker inte lyssna på någon annan, men ska det vara på det viset kan hon minsann fixa själv också för jag tänker i alla fall inte bli behandlad som en slav och få ta emot skit ifrån andra vuxna bara för att hon inte kan sköta saker ordentligt, samt inte har förmågan att lyssna.

//Grinig