Halv tomt eller halv fyllt?

Hej.
Jag känner mig väldigt ensam igen. Jag är en social person, jag har behov av att träffa folk, prata med folk och göra saker.
I min klass passar jag inte in, jag blir inte mobbad absolut inte men nästintill utfryst. Ingen pratar med mig och jag har inga vänner där. Jag har min pojkvän men dessvärre så räcker inte endast en, och han förstår inte varför jag mår så dåligt av att vara så ensam.
Saker blir ju inte riktigt lättare av att jag flyttade upp till Sthlm ifrån smålandet ensam till gymnasiet och enda kontakten jag har med folk är genom skolan efter som jag inte kände eller känner någon annan och än mindre har tid.
Vet inte vad jag ska göra då jag nu efter snart två år inte är del av Växjö livet heller längre. Saknar vänner, saknar att umgås och saknar ett vänligt leende och frågor om hur allt är som är riktiga och faktiskt betyder nått..