sapiosexuals blogg

Snattad lista, från Amantina. Hej och hå

Har du rökt? - Nej
Snusat? - Nej
Rökt vattenpipa? - Ja
Har du varit full vid fel tidpunkt? - Nja, troligen
Däckat ? - Ja
Tycker du att det är coolt att supa? - Inte det minsta, men trevligt - när folk kan dricka kontrollerat
Kysst en främling? - Ja
Fått ett sugmärke? - Ja, pinsamt nog
Gjort ett sugmärke? - Ja
Kysst en tjej? - Ja
Sagt nej till sex? - Ja
Har du haft sex med mer än 20 Personer - Nej
Gråtit inför mer än 10 personer? - Inte vad jag kommer ihåg
Smygit ut? - Nej
Haft kvar känslor från ett tidigare förhållande? - Ja
Sovit bredvid någon av samma kön? - Ja
Sovit brevid någon av motsatt kön? - Nejdå, aldrig i livet
Gråtit dig till sömns? - Vem har inte?
Gråtit framför någon du älskar/älskade? - Ja
Vaknat av att du gråter? - Ett flertal gånger
Skrikit ord som hora och slampa till någon - Ett fåtal gånger, onödiga och missanvända ord
Mått bättre eller sämre av alkohol? - Båda
Slagit någon på skoj? - Nejdå, aldrig
Blivit slagen på skoj ? - ^
Varit på sol semester? - Ja-ish
Badat i havet? - Ja
Har haft snöbollskrig? - Ja. Underbart
Inte sovit på en hel natt? - Otroligt nog, ja
Varit på sjukhuset? - För många gånger
Sovit i över 12 timmar? - Hänt 1 gång, efter att ha varit vaken 47 timmar
Sett en film mer än 10 ggr? - The Notebook. Ja
Velat dö? - Ja
Fått ett IG? - Ja, i jävla spanska
Varit ute en hel natt - Ja. Ler när jag tänker på det
Bråkat med en vän - Ja

UTSEENDE
Hur lång är du? - 1,62
Ögonfärg? - Gråblågrön-nånting
Hårfärg? Egentligen mörkblond
Stil? - Jadu, finns nog inget namn

FRITID
Du har varit på läger? - Ja, kollo?
Du skriver låtar/dikter? Har gjort, när man var yngre
Du kör handboll/basket? - Nej
Du kör fotboll/innebandy? - Nej, men innebandy är kul
Du är ofta med kompisar? - Inte särskilt ofta, nej.

DU TYCKER OM ATT
Kramas? - Ja
Kyssas? - Ja
Prata? - Nej, jag gillar att sitta tyst och stirra på deras pattar istället för att fördriva tiden.
Sova? - Njäe
Gå upp tidigt? - Ja
Lyssna på musik? - Ja
Lyssna på musik i headset? - Ja
Vara på stan? - Beror på
Att vara kär? - Nja
Vara i skolan? - Ja, en av platserna jag trivs allra bäst på.
Vara hemma? - Nja
Shoppa? - Inte riktigt
Kolla på film? - Nej, tappar koncentrationen lätt

SEX
Kommer du svara ärligt på frågorna? -
Är du en pojke eller en flicka? - Flicka
Är du oskuld? - Haha..
Har du någon gång haft sex med strumporna på? - Ja, men personen störde sig på det, så fick ta av

HYGIEN
Hur ofta duschar du? - Varannan dag
Använder du deo? - Vem fan för inte
Brukar du borsta tänderna varje dag? - Nej, jag låter dem ruttna. Fuck mainstream
Använder du parfym? - Ibland. Kokos i så fall

DU FÖREDRAR
Cola/Fanta? - Inget. Avskyr läsk
Tv/Dator? - Dator
Med/Utan kondom? - Spelar ingen roll
Blå/Rosa? - Blå
Fest/Softa? - Fest(wow, jag)

FRÅGOR
Hur många har du varit riktigt RIKTIGT kär i? - 2 personer
När kramade du någon sist? - I kväll
Saknar du någon speciell person? - Ja
Har du svårt för att bli kär? - Ja. Eller, kan bli det snabbt, men det försvinner inom ett par dagar
När kysste/hånglade du med någon sist? - 1 vecka sedan
Ångrar du det? - Nej?
När fick du senast en komplimang? - För ett par minuter sedan
Har du hånglat med någon av samma kön? - Ett flertal gånger, då man varit med tjejer

HAR DU NÅGONSIN
Varit medvetslös? - Ja
Hånglat med nån riktigt ful: Nej
Hånglat med fler än 50 pers: Nej
Hånglat med fler än 3 pers på en kväll: .....
Gjort något riktigt dumt: - Ja
Varit nykter på någon nyårsafton: - Ja
Åkt ambulans: - Ja
Gjort nåt olagligt: - Ja
Blivit polisanmäld: Ja
Fått din mamma att gråta: - Ja
Skämts över dina föräldrar: Inte riktigt, nej
Skämts över dig själv: - Ja
Sagt jag älskar dig och menat det: Ja
Tagit droger: Nej
Vilka kläder sover du i: Inga kläder. Naket är bäst
Vad hatar du verkligen: - Viktfixering
Varit kär: - Ja
Har du varit kär i någon du inte haft chans på: Nej
Är du ensam nu: - Ja
Vill du gifta dig: - Vet inte
Vill du ha barn: - Ja, 3 stycken

SENASTE PERSONEN SOM
Sov bredvid dig: Marit
Såg dig gråta: Kommer inte ens ihåg när jag grät senaste gången. Antagligen mamma
Fick dig att gråta: ^
Du gick på bio med: André & Isac
Skällde på dig: Mamma
Kramade dig: Mamma

Inklippt hit från facebook, där jag ursprungligen skrev det


Jag har inte ord för hur jag känner för detta. Hur magen knyter sig. Det är som att träda in i en skräckfilm.

Klickade mig in på en "weight-loss-blog" och jag kan inte beskriva min reaktion med ord. Förskräckt är nog det närmsta jag kan komma. Ännu en gång handlar det om skinny-motivation. Ännu en gång tänker jag ta upp detta, och detta kommer inte att vara sista gången.

Vet ni vad som händer när kroppen inte får nog med näring? När kroppen inte får nog med fetter, som den behöver? När man svälter sig? När man försöker bli så smal som möjligt, förlora flera kilon inom loppet av ett par veckor? Eller över huvud taget går på olika dieter, där man utesluter olika näringsämnen? Kroppen stänger av, eller saktar ner, olika organ i kroppen. Tjejer slutar få sin mens, och efter ett tag utan den riskerar man att aldrig kunna få barn. Är det värt att bli steril endast för att man vill vara smal? Utan kalcium, från t.ex bröd, nötter, mjölk osv. blir benen svagare, och det är stor risk att man drabbas av benskörhet, som i värsta fall inte kan återställas. Är benskörhet värt det, att vara smal? Är det värt att ständigt gå runt och tänka på mat, för att bli smal? Att inte kunna fokusera på något annat än mat, kalorier, träning, kompensering för mat, dieter, hur du ska dölja din kropp, hur mycket du gått ner/upp osv?
Inte nog med det så ställer kroppen in sig på svält och försöker spara in så mycket som möjligt, exempelvis genom att ta bort mensen. När man inte äter tillräckligt med kalorier sänker kroppen ämnesomsättningen. När man inte äter tillräckligt med fett sänker kroppen fettförbränningen. Förbränningen i kroppen sänks, underhudsfettet försvinner och du börjar frysa. Konstant.
Dina naglar blir tunna och spricker, ditt hår blir torrt, dina muskler tynar bort, du får sömnsvårigheter, orkar inte röra dig särskilt mycket, har svårigheter med att hålla fokus, då alla tankar är på mat och hungern.
Är det värt det?

Vi utsätter oss själva för något obeskrivligt fruktansvärt. Vad får vi ut av den "smala, perfekta" kroppen? Vad kan vi göra med den? Ingenting. Den bara är. Är det värt din fokus, din energi, din tid? Istället för att vara ute med vänner sitter man hemma och tänker på att äta. För en viss kropp. En kropp som man inte kan göra något med. Varför? Varför kan vi inte istället satsa på att kunna göra så mycket som möjligt med sin kropp? Varför inte fokusera på vad man kan göra med sin kropp, än hur den ser ut?

Varför skulle någon älska dig mindre, eller mer, pg.a att du har en viss kropp? Är att vara smal en anledning till att bli mer älskad? Nej. Som jag sagt innan sätts ens värde inte efter hur ens kropp ser ut. Skulle någon älska dig mer för att du är smal är dem dig inget värt. Är det verkligen värt att få benskörhet, förlorad mens, torrt och slitet hår och naglar, sömnproblem, svårt att fokusera, att ständigt frysa, att musklerna tynar bort och att inte ha ork till att göra något annat än att tänka på mat? Jag hoppas inte det. För det är inte värt tiden, eller energin. Fokusera på att leva. Fokusera på att göra saker, med din kropp, än att lägga energi på att försöka få den att se ut på ett visst sätt. Din kropp är ditt verktyg i livet, och du kommer alltid att ha den. Försök göra det bästa med den, istället för att försöka skada den.

Blev rätt nöjd, må jag säga

Satt och tänkte en massa idag. Det känns inte som att jag är en förhållande-person. Jag vill gärna vara kär och ha en person nära, intimt och känslomässigt, men det funkar inte. Jag involverar mig med person efter person, men det tar slut inom ett par veckor. Om inte dagar. Jag letar fel, överanalyserar, föreställer mig olika scenarion etc. som skrämmer mig. Jag hittar alla möjliga saker som vi är olika med. Jag hittar anledningar till varför det inte skulle funka. Istället för att hitta anledningar till att det skulle funka, gör jag tvärtom. Jag kanske bara.. är bäst själv. Det är en sak att sätta krav på sig själv, än på en annan. Och vill allt annat än förändra personer, om ens det minsta. Jag vill kunna acceptera människor så som de är, utan att överanalysera och leta fel. Jag vet inte varför jag gör det. Men det är så hela tiden.
Det kan vara något de säger. En rörelse. En min. Deras vänner. Vad som helst, så kan jag börja tveka. Det kan vara en hur liten sak som helst som gör att jag inte vill mer. Och det är alltid så. Därför jag dumpar folk på direkten. Jag önskar ibland att jag hade kunnat få bli dumpad, så att jag fick känna hur det är. Men, nu för tiden tänker jag efter mer innan jag inleder något, och det känns alltid bra i början. Men, det kan gå från en minut till en annan, så är känslorna borta. Sen är de tillbaka. Sen är de borta igen. Känns hopplöst.

Kanske är att jag rent allmänt vill ha saker på mitt sätt. Jag vill, hur man än ska förklara det, kunna ha det på mitt sätt. Göra på mitt sätt. Att jag kan få välja. Och jag menar inte att jag ska bestämma allt, säga hur saker ska göras/vad som inte får göra och liknande, jag är ingen person som stänger in den andra. Utan menar mer att jag vill kunna ses när jag känner för det, att få göra saker själv, utan krav på att behöva fråga den andra parten, för att se vad den tycker om det. Jag vill kunna göra saker utan att jag måste berätta. Jag tror att det är det.

Samtidigt vill jag ha någon nära. Jag vill ha någon att ligga och skeda med. Någon att se film med. Någon att pilla i håret. Någon att ge njutning till, någon att få njutning av. Någon som får en att le när man tänker på den. Någon som visar sin kärlek öppet för en. Någon som håller kvar mina känslor längre än en vecka. Någon som gör att mina känslor ligger på samma nivå, och inte dippar ner.

Varje gång jag ser på The L Word bestämmer jag mig för att jag ska ha en flickvän, inga jävla killar. Och säger inte det för att killar är ditten och datten, för tjejer är precis likadana. Men just tjejer. Kroppen. Sexet. Närheten. Mjukheten. Blickarna. Sättet man snackar på. Utstrålningen. Formerna. Känslan att ta på. Att hålla om.









Jävla The L Word.

Kände för att lära mig tyska. Bara att se hur lång tid det tar innan jag tröttnar.
Hoppas dock inte att jag gör det, för tyska är så jävla fint.

Och där försvann känslorna

Det känns som en dröm.
Det känns så bra. Känsla, håll dig kvar.

Andre, sluta läsa

Jag vet inte om jag är rädd för att binda mig totalt till en person, veta att det är vi.
Det spelar roll om vi är med varandra eller om vi är hemma, för ibland är det som att jag tappar allt. Som att alla känslor försvinner för ett ögonblick och jag ställer mig själv frågan "varför?". Varför skulle jag vilja vara med honom? Vill jag verkligen vara i ett förhållande? Vill jag verkligen satsa all in, ta med honom och presentera för vänner, göra det officiellt att det är vi? Kommer jag att ångra mig?

Samtidigt finns det stunder som överväger mer, då jag blir varm i hela kroppen av att ens tänka på honom. För att inte tala om när han ler. Och när han lägger sina armar om mig, eller jag mina armar om honom. När han lägger sitt huvud på min axel. När han ser mig i ögonen och det känns som att jag sjunker in i dem. När jag tänker på oss tillsammans i framtiden. Göra massa grejer, sova tillsammans, vara med våra familjer tillsammans, att vara. Att vara vi.

Det går i vågor hela tiden. Det kan bli av att han säker eller gör en rörelse, så kan jag börja tveka. Tvekar på mig själv och mina känslor. Vill jag detta? Sen kan en annan rörelse eller något han säger göra så att jag allt annat än tvekar. Jag blir hundra procent säker på att detta är vad jag vill. Sen inte.

Jag tror att jag vill. Men jag har inte varit med någon längre än två veckor sedan jag var 14, då det blev nästan 3 månader med en kille. That's it. Det är hur länge det hållit, tills att jag gjort slut. Tills att tankarna och känslovågorna blev för stora och jag inte klarade det längre. Då var jag 14. Inte ens 3 månader har jag lyckats vara tillsammans med någon. Och det har alltid varit jag som dumpat. Jag har inte klarat av det. Jag vet inte varför.

Då blir det att dra iväg och se Hobbit 2 ikväll, klockan 23.59, med Niblitzz och Isac. Filmen varar i 2 timmar och 45 minuter, så är inte hemma förrän typ 3. Kommer att dö. Lägger mig 10-11 vanligtvis, och nu blir det att vara uppe 5 timmar längre. Hahaha.. jag - vara uppe så sent? Det händer aldrig. Men, "plötsligt händer det".