Skinny-motivation

Inklippt hit från facebook, där jag ursprungligen skrev det


Jag har inte ord för hur jag känner för detta. Hur magen knyter sig. Det är som att träda in i en skräckfilm.

Klickade mig in på en "weight-loss-blog" och jag kan inte beskriva min reaktion med ord. Förskräckt är nog det närmsta jag kan komma. Ännu en gång handlar det om skinny-motivation. Ännu en gång tänker jag ta upp detta, och detta kommer inte att vara sista gången.

Vet ni vad som händer när kroppen inte får nog med näring? När kroppen inte får nog med fetter, som den behöver? När man svälter sig? När man försöker bli så smal som möjligt, förlora flera kilon inom loppet av ett par veckor? Eller över huvud taget går på olika dieter, där man utesluter olika näringsämnen? Kroppen stänger av, eller saktar ner, olika organ i kroppen. Tjejer slutar få sin mens, och efter ett tag utan den riskerar man att aldrig kunna få barn. Är det värt att bli steril endast för att man vill vara smal? Utan kalcium, från t.ex bröd, nötter, mjölk osv. blir benen svagare, och det är stor risk att man drabbas av benskörhet, som i värsta fall inte kan återställas. Är benskörhet värt det, att vara smal? Är det värt att ständigt gå runt och tänka på mat, för att bli smal? Att inte kunna fokusera på något annat än mat, kalorier, träning, kompensering för mat, dieter, hur du ska dölja din kropp, hur mycket du gått ner/upp osv?
Inte nog med det så ställer kroppen in sig på svält och försöker spara in så mycket som möjligt, exempelvis genom att ta bort mensen. När man inte äter tillräckligt med kalorier sänker kroppen ämnesomsättningen. När man inte äter tillräckligt med fett sänker kroppen fettförbränningen. Förbränningen i kroppen sänks, underhudsfettet försvinner och du börjar frysa. Konstant.
Dina naglar blir tunna och spricker, ditt hår blir torrt, dina muskler tynar bort, du får sömnsvårigheter, orkar inte röra dig särskilt mycket, har svårigheter med att hålla fokus, då alla tankar är på mat och hungern.
Är det värt det?

Vi utsätter oss själva för något obeskrivligt fruktansvärt. Vad får vi ut av den "smala, perfekta" kroppen? Vad kan vi göra med den? Ingenting. Den bara är. Är det värt din fokus, din energi, din tid? Istället för att vara ute med vänner sitter man hemma och tänker på att äta. För en viss kropp. En kropp som man inte kan göra något med. Varför? Varför kan vi inte istället satsa på att kunna göra så mycket som möjligt med sin kropp? Varför inte fokusera på vad man kan göra med sin kropp, än hur den ser ut?

Varför skulle någon älska dig mindre, eller mer, pg.a att du har en viss kropp? Är att vara smal en anledning till att bli mer älskad? Nej. Som jag sagt innan sätts ens värde inte efter hur ens kropp ser ut. Skulle någon älska dig mer för att du är smal är dem dig inget värt. Är det verkligen värt att få benskörhet, förlorad mens, torrt och slitet hår och naglar, sömnproblem, svårt att fokusera, att ständigt frysa, att musklerna tynar bort och att inte ha ork till att göra något annat än att tänka på mat? Jag hoppas inte det. För det är inte värt tiden, eller energin. Fokusera på att leva. Fokusera på att göra saker, med din kropp, än att lägga energi på att försöka få den att se ut på ett visst sätt. Din kropp är ditt verktyg i livet, och du kommer alltid att ha den. Försök göra det bästa med den, istället för att försöka skada den.