Riktigt namn:
Isabella. Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Homosexuell
Intresse:
Foto
Bor:
Med mamma
Politik:
Inte valt
Dricker:
Te
Musikstil:
Hardcore
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2009-12-19
Jag okrar inte bry mig längre
Gör vad ni vill..
Orkar fan inte..
Bryr sig hit och dit och vad händer?
MAN FÅR SKIT FÖR DET...
Jag orkar fan inte..
Vill ni vara mina vänner så fatta att jag bryr mig..
Men antar att dom flesta älskar att få en att gråta..
För att man en gång i tiden faktsikt orkade..
Nu ger jag upp..
Säg up vänskapen med mig om ni vill..
För jag orkar allvarligt inte mer..
Börjar fundera på vad som är felet..
Det är som att vi lossas som inget hänt när vi ses..
Sen är det en annan sak när vi sitter bakom varsin skärm..
Det är som att allt är mer öppet då..
Men nu börjar jag seriöst ge upp..
Orkar inte med detta..
Välj bort mig nu, inte när du sårat mig..
Eller sårat mig djupare en vanligt..
Ett trasigt hjärta läker aldrig..
Asså.. Kan väl berätta för alla, rakt upp och ner som läser min blogg eller nåt..
Jag har Aspergers och en personlighets klyvning så aah..
Acceptera det eller så kan du lämna mig redan nu..
Jag håller på att göra mitt beslut över våran vänskap.
Orkar inte med hur de blir om och om igen
Kommer seriöst vad du håller på med
För de funkar fan inte på mig längre
Du förstör mig rakt igenom..
Allt kommer tillbaka..
Dit jävla fel..
När du ser att enda lösningen på ens problem är att den där jävla lösningen..
Jag e så seriöst trött på allt och alla
Alla problem
Alla människor
Jag försöker vara så glad som möjligt
Trevlig och snäll
Men ingen fattar hur mycke de skär att vara de
Jag är inte mig själv..
Ser snart den enda lösningen
Skiter snart i alla planer på tattueringar jag har
E så jävla trött på allt bara..
Orkar inte..
Jag e snäll, trevlig, försöker att inte slå ihjäl någon.. Det tar mer på en, en vad folk tror, jag samlar på mig alla ord, allt elakt skit och till slut rinner bägaren över och man orkar inte mer..
Kan fan lika gärna gå och dö så jag inte förpestar din vardag något mer
Så du slipper ha problem med att jag finns
Att jag jobbar på samma ställe som du mer eller mindre bor på
Är ju fan inte värld ett jota.
Att veta att en nära vän sitter på andra sidan atlanten och gråter pga sin pojkvänn, att inte kunna prata med sin egen för att han e upptagen, veta att man inte kan förklara för sina vänner varför man mår dåligt.. Att inte kunna prata med dom för att dom själv mår dåligt.. och sen ett mentalt samman brott, FUCK YEAH LIFE I LOVE YOU...
Att mer eller mindre vilja spy varje dag av mat, av lukten av de.. Av allt..
Att veta att folk hatar en för den man e..
För att man inte kan berätta vad som är fel.
Att veta att dom man hållet nära sakta men säkert håller på att lämna en..
Det känns även om de inte syns..
De kommer aldrig synas.. i alla fall inte på armarna.
Att veta att någon skär sig..
Någon man tycker om..
Som man älskar..
Det gör nog fan ondare en att själv göra de..
Att veta att man fan inte kan göra något för att få de att sluta
Att veta att man inte kan ändra på något..
De e ganska jävla jobbigt..
De gör inte saken bättre lixom..