Civilstatus:
Öken
Läggning:
Straight
Intresse:
Sex
Bor:
Kartong
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Hembränt
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Goth
Medlem sedan:
2008-02-11
Jag trodde verkligen att jag redan var på botten. Så får jag detta besked som gör mig ännu mera nere än vad jag redan är.
Blev "sjukskriven" idag, får inte jobba fören jag är helt frisk. Vilket kan ta upp till månader.. Kul att sitta utan lön, känns som om man är arbetslös på nytt. Jag orkar verkligen inte.. Nu när man har köpt bil och blivit med mer kostnader, så, händer detta.. Hur i hela världen ska jag klara mig? Med tanke på att jag bara är extra arbetare får jag inte pengar för att vara sjukskriven heller... Ska i alla fall på möte med AF, ska höra med dom, vill inte ens gå där.
Och mina vänner sviker mig hela tiden.
Nu vill jag bara gräva ner mig själv, ska, åka till affären sen, köpa massor med godis, ben & Jerry sen IMORGON, ska jag börja gymma satan, magen börjar komma, nu ska jag köra, när jag ändå inte har något bättre för mig?
Jag "lider" av salmonella.. Det sjuka med allt är att jag inte ens känner av något? Ja, ni kan ju läsa om sjukdomen på google. Och jag har inga symptom alls. Men ändå har jag åkt på det? Och får inte jobba.. Kan man vara mer misslyckad?
Nu är det såhär att jag äntligen köpt en egen bil, fifan vad jag sitter och planerar.
Ska lacka den mattsvart, sätta i bättre ljud och sänka bil fan (KANSKE).
Nu jävlar blir det en sommar med bilträffar :)
Är en audi a3 från 98. Helt okej snygg, tycker jag!
Ska hämta den imorgon, sen blir det bara att köra på. Vill få den klar till våren i alla fall.. Hoppas bara jag hittar någon som kan lacka för en billig peng så jag har RÅD...... Eller om jag får värsta kanon lönen någon gång så jag kan lägga undan.. Ska spara undan lite nu, så jag har råd att köpa ljud + sterio så snabbt som möjligt!
Nu har pappa tagit över min brors bil, eller tagit över den, han har köpt den till... MIG. Så nu är jag med bil, på riktigt. Ska hämta den.. Någon gång, nästa vecka eller nå. En disel, audi A3, 98. Äntligen. Den är röd och lite rostig, men det går ju att fixas, om man nu orkar det.
Beställde nyss kläder för 1500 kr också, ja men det är rätt nödvändligt eller? Behöver inte ens mer kläder men, 1 bh set med trosor, två svarta jeans och en spike bra blev det i alla fall. Hoppas kläderna passar, men det lär de göra så mycket som jag går ner i vikt hela tiden.. no joke.
Idag ska jag i alla fall ha film och tjockar kväll med mig själv. Fast är bra sugen på att göra något. Är så trött på att bara ligga hemma. Men så får de bli nu..... I alla fall, så har jag ben & Jerrys ;)
Jobb imorgon då, klagar inte. Fast jo, är sjuk. Men mååååste. Åh puss på er sötisar och övriga.
Imorgon far vi från koh samet till Bangkok. Kommer vara sorligt men ändå skönt att åka härifrån, älskar människorna här eller människorna på ploy (klubben vi hänger på hela tiden) de är så snälla. Synd att man är rätt blyg. Skulle vara en annan sak om alla kunde svenska då skulle man inte vara blyg alls!
Ser verkligen fram mot Bangkok. Ska bli jätte kul att få se stället där och framför allt shoppa och unna mig. Har mycket pengar kvar så detta kan bara vara gött!!
Det spelar ingen roll vart jag är, alla kollar snett på mina ärr. Min största önskan är att spola tillbaka tiden och bara strunta i att ta ut min smärta på mig själv. Det måste vara det absolut dummaste jag gjort i hela mitt liv. Varför inte börja boxas eller börja gymmat? Varför valde jag att svälta ner mig själv och skära mig? Tack vare att jag valde de valen har det fortfarande påverkat mig än idag. Jag har fortfarande svårt att äta i vissa perioder. Som idag, klockan är 5 på eftermiddagen här och jag har fortfarande inte fått i mig någon riktig mat. Igår åt jag en halv pannkaka, det var de enda jag fick i mig.
Och mina ärr, jag kan inte gå i shorts, alla tittar snett på mina ben, armarna syns knappt. Jag skäms, så fruktansvärt.
Kommer aldrig glömma den dagen i skolan när jag äntligen vågade sätta på mig korta shorts, då några i min klass (hade skåp bredvid mig) började viska, och kollade på mina ben. Jag förstod på direkten men orkade verkligen inte lägga ner energi på att ens säga "ja jag har skärt mig, vad spelar de för roll?". Mina vänner sa att de hade pratat om mig osv men jag orkade inte ens svara dem, jag sa bara att de var okej och att jag inte brydde mig. Men jag brydde mig verkligen om det, det tar fortfarande som fan när folk frågar vad jag gjort, jag har sån ångest över att jag gjorde som jag gjorde. Jag skäms över mig själv, över mina ärr. Jag vågar knappt gå med shorts i Sverige. Trodde de skulle vara annorlunda här i Thailand men människor är människor, de kollar fortfarande snett på mina ben...
Idag har jag tatuerat in texten
Cause they dont even know you, all they see is scars. They dont see the angel living in your heart
