Prinsens blogg

Så ska börja på en ny skola imorgon. Är väldigt väldigt nervös.
Vet inte om jag kommer passa in.
Är även rädd för att jag inte kommer vara så social då mitt mående inte precis är på topp just nu.
Vill inte vara den tysta i hörnet igen.
Jag hoppas att jag bara är paranoid och allt går bra imorgon.

Jag har nog aldrig varit med om så hemska mardrömmar. Vaknade med så mycket ångest och kände mig verkligen skit.

Nu ligger jag i sängen och har inga planer att lämna den.
Behöver verkligen skaffa mig kompisar.

Denna frågan ställdes på /r/askreddit.
Tänkte bara dela med mig med mina favoritsvar till er som inte är inne på reddit då vissa av dessa var verkligen bra.

''Nothing lasts forever. A toy, a book, a friend, emotions. Nothing.''

''The truth is most people are only thinking about themselves and their own lives. Most people are not going around thinking about you or talking about you. And when it comes down to it, people are going to do what is best for them and very few people in your life are going to be there for you.''

''Everybody loves to imagine themselves the hero who rises to the top, but most will be the nameless extra who dies offscreen.''

''It's okay to miss people you no longer want in your life''

''Sometimes things just stop working, out of no fault of yours or theirs or anyone's, but just because. Some people change, and some people don't, and inevitably, some things between those changing and unchanging people will stop working.''

''You can't make someone love you. Even if you do everything right sometimes it's just not in the cards.''

''If you keep finding excuses to not show up to what you consider small events with friends (hanging out at the local bar, dinner, impromptu coffee dates, etc) the gap just keeps getting wider and wider until you can't catch up and have nothing in common with each other anymore. So whatever small event your friends are having, show up.''

Well hoppas att någon läser haha en bra kväll alla fina människor.

Tog över EC lite sådär mitt i natten

Vill prata om teorin om parallella universum med någon pleaaaaseeeee

Lovade att inte störa dig mer ikväll, så detta blir väldigt indirekt. Det kanske inte ens är dig som jag syftar på.

Men detta är något av det finaste jag hört, tycker att du borde lyssna.
Enbart för att det är vackert, inget ''jag relaterar'' bullshit.

Du har katter och hundar.

Nej men är fett sugen att kolla på Perks of being a wallflower, någon som vill kolla med mig? Em Em Em

På loppet av 20 sekunder så kan jag gå igenom en massvis av känslor, tror inte och säger inte att jag är den enda.
Men det brukar gå ungefär såhär.

1. Panik, vad gör jag med mitt liv? Jag är så värdelös, är inte tillräckligt bra för någon. Vill bara dö.
2. Det är lugnt, det är bara livet. Har inga känslor ändå. Det är bara att glida med.
3. Okej, det är jobbigt men inget jag inte kan leva med. Livet ska vara lite jobbigt.
4. Snälla låt mig bara avsluta allt, ta mig härifrån.
5. Tomhet

Just nu är hatet för mig själv värre än någonsin.
Jag kan inte hålla 1 enda sak jag lovar, ''du ska inte behöva oroa dig för mig'' så går jag och FUCKAR ALLT.

Sen när jag väl kom hem så behövde jag verkligen tvätta mina sår.
Jag letade lite efter något jag kunde använda men misslyckades ganska brutalt.
Så jag bestämde mig att fråga mor, trodde hon skulle förstå och ta det bra (Jag är brutalt ärlig och pratar om det mesta med min mor.
Hon tog det inte bra (Vilket jag borde ha förstått egentligen) Hon bröt ihop, grät och bad om att få hämta min storebror, hon har panik rakt framför mina ögon, även ifall jag inte vill att någon annan ska veta så kan jag inte neka henne.
Så hon hämtar min bror, så får sitta och prata med honom medans min mor letar upp saker att göra det rent med.
Jag sade inte mycket, fanns inget att säga i princip, allt är så jävla rörigt.

Ångrar så grovt att jag ens frågade min mor, nu har jag bara fått de att må sämre.
Om jag bara kunde lära mig att stänga in saker igen, bara trycka iväg allt.
Men nejdå, jag ska berätta för den minst lämpliga personen. Min mor.
Vad fan trodde jag skulle hända? Har ingen jävla aning, hatar mig själv för att jag får andra att må skit.
Och nu kommer jag behandlas som någon jävla barnunge här hemma. Vill inte att någon ska tycka synd om mig, men det lär jag ju inte komma undan.

Oh did I mention att jag verkligen hatar mig själv? Jag förstår inte hur någon kan vara så jävla patetisk. Aja har väl klagat av mig nog för stunden.

Har delat laddare med min syster den senaste veckan, och nu har hon åkt iväg till en kompis.
Nu är jag lämnad laddningslös.