Finner inga ord.

Just nu är hatet för mig själv värre än någonsin.
Jag kan inte hålla 1 enda sak jag lovar, ''du ska inte behöva oroa dig för mig'' så går jag och FUCKAR ALLT.

Sen när jag väl kom hem så behövde jag verkligen tvätta mina sår.
Jag letade lite efter något jag kunde använda men misslyckades ganska brutalt.
Så jag bestämde mig att fråga mor, trodde hon skulle förstå och ta det bra (Jag är brutalt ärlig och pratar om det mesta med min mor.
Hon tog det inte bra (Vilket jag borde ha förstått egentligen) Hon bröt ihop, grät och bad om att få hämta min storebror, hon har panik rakt framför mina ögon, även ifall jag inte vill att någon annan ska veta så kan jag inte neka henne.
Så hon hämtar min bror, så får sitta och prata med honom medans min mor letar upp saker att göra det rent med.
Jag sade inte mycket, fanns inget att säga i princip, allt är så jävla rörigt.

Ångrar så grovt att jag ens frågade min mor, nu har jag bara fått de att må sämre.
Om jag bara kunde lära mig att stänga in saker igen, bara trycka iväg allt.
Men nejdå, jag ska berätta för den minst lämpliga personen. Min mor.
Vad fan trodde jag skulle hända? Har ingen jävla aning, hatar mig själv för att jag får andra att må skit.
Och nu kommer jag behandlas som någon jävla barnunge här hemma. Vill inte att någon ska tycka synd om mig, men det lär jag ju inte komma undan.

Oh did I mention att jag verkligen hatar mig själv? Jag förstår inte hur någon kan vara så jävla patetisk. Aja har väl klagat av mig nog för stunden.