Phobophobiacs blogg

Har inom loppet av två dagar sett båda Kick-Ass, och jag gillade vad jag såg, även om närvaron av Cage som Big Daddy gjorde ettan coolare på flera sätt. Hit-Girl var dock en betydligt intressantare figur i tvåan, då hon åldrats ett par år och blivit ännu mer badass än i ettan.
Livet i övrigt är, uh, osäkert. Jag vet inte när jag ska åka till USA för att ansluta till min familj, om det blir inom dagar eller veckor. Det beror ju i sin tur på om jag har något mer att uträtta här, men frågan är om jag har det? Människor är så kryptiska att jag inte förstår om de vill träffa mig eller inte, och jag känner mer och mer att jag inte vill vara nära min far någon längre stund, så jag kan varken stanna eller åka egentligen. Vad ska jag göra? Hjälp. o_o

--Läs ej vidare om du inte orkar med en massa klagande--

Tom Waits skiva Alice är helt fantastiskt underbar, definitionen av bitterljuv melankoli. Lyssna definitivt på den när du/ni har chansen.
Jag har som vanligt ångest över flytten till USA, men speciellt nu när det bara är några veckor kvar. Jag lämnar allt jag känner mig trygg med, och alla jag kallar vänner. Men ser de mig som en lika viktig vän som jag ser dem? Blir jag ens saknad? Vem vet, pessimistiska jag kan inte riktigt tro på det. Kommer min frånvaro ens märkas? Njae, jag är väl en av de mest anonyma icke-hemlösa i Göteborg.
Hur kan människor vara så obekymrat glada? Fattar ingenting.

Peace out.

Det var visst ett tag sedan jag skrev här, men det har ju sin naturliga förklaring i att jag inte haft WiFi på ganska länge, och därmed inte kunnat använda min dator, även i detta nu skriver jag på mobilen. Vi är nu inofficiellt hemlösa, dvs att vi fortfarande har huset, men alla våra grejer är flyttade därifrån. Man känner sig ändå lite melankolisk, eftersom man ändå bott där i åtta år och upplevt en jävla massa saker där. Just nu befinner jag mig alltså på vårat sommarställe i Kungshamn och njuter av stillheten, men om tre timmar åker jag ner till Göteborg igen för att se Bad Religion på Sticky Fingers. Lär bli riktigt intressant!

I övrigt vet jag inte riktigt hur jag mår mentalt, men det är trots allt ganska irrelevant för er.
Tjoflöjt

Är tillbaks i Sverige i några veckor nu, sen flyttar vi. Orkar dock inte befatta mig med det där än, håller mig till nutiden än så länge.
Resan hem var faktiskt bättre än resan dit, tidsskillnaden gjorde att man inte blev trött förrän man kom hem, så jag somnade visst ett par gånger...woops. Nu är jag dock pigg, och sitter vid en dator för första gången på två veckor. Lättnaden i att få använda tangentbord igen går ironiskt nog knappt att sätta i ord.

Så, vi är här i staten där vi ska bo. Resten av familjen är på husjakt, men för mig var igår nog. Så jag ligger på hotellet och kollar TV. Lever livet, alltså!

Hittade inget sätt att visa bilden på skorna genom mobilen, och jag har ingen dator tillgänglig. Nåja, alla som läser detta har mig på Facebook ändå, och där finns bild.
I övrigt känner man sig ensam när man är i en annan tidszon än alla sina vänner. Vet inte om ni saknar mig, men jag saknar er ska ni veta.
Sist men inte minst, jag har ironiskt nog gått och blivit förkyld. Där ser man.

Uhm, ja. Man vänjer sig vid värmen, men det gör den inte mindre sjuk. Vädret är för övrigt skumt, det regnar varje dag men inte längre än typ 10 minuter åt gången, sen är solen framme igen.
Justja, igår köpte jag ett par extremt snygga Jokern-Converse, bilder kommer så småningom!

Efter mycket om och men har vi nu anslutit till huset i Fort Lauderdale (eller ja, igår, men fick igång WiFi först idag. Så sjukt varmt, aldrig varit med om något liknande. I övrigt är amerikaner skittrevliga, det är låga priser på allting, och jag är sjukt nöjd!

Hey there, just checking in from Fort Lauderdale, Florida. 35 grader varmt, strålande sol, och kanske bäst av allt, baggaget som tappades bort är återfunnet. Njuter till fullo, tack och hej.