Jag har nog aldrig varit så forvirrad och osäker någonsin tidigare... och aldrig velat nått så mycket som nu!
jag vill sluta vara rädd för människor, jag vill kunna lita på dig.. nu i några dagar har jag bara tänkt massa negativa tankar och tror att du ska såra mig.. men om jag ska tro det hela livet kommer jag aldrig våga i mitt liv...
Jag vill och är berädd att öppna mig för dig, men de kommer ta tid.. och du måste förstå mig med.. DU måste vara ärlig, förstående, visa mig att jag kan lita på dig och du måste visa mig ditt intresse om mig i god tid... jag vill inte gå och tro på någonting som inte är seriöst.. det är som att strö salt på öppna sår.. snälla prata med mig och berätta för mig! jag vill veta jag vill träffa dig och den verkliga DU
"Open up my chains that have been locked away for a sutch a long time..< 3"
Livet är ett hellvette, de är en kamp att överleva dagens psykiska påfrestningar... Döden är bara sååå mycket lättare, men snälla de är ju bara svaga människor som väljer att dö självmant som självmord eller liknande. Mördare dom är dock konstiga? vem vet dom kanske har spelat för mycket cs eller andra liknande spel. då efter någon dör vaknar upp efter ett antal sekunder och spelet börjar om? Märkliga människor de där....
Den som påstår att djur är dumma är ju sjuk i huvudet? eller nej de går ju inte ihop.. om vi nu använder ordet "smarta" till djuren och vi människor en gång i livet varit primater så måste vi ju vara smarta på något sätt och då inte dumma.. hmm va hände med oss människor under den tiden vi utvecklades från primater och till de vi nu är idag?
TILLBACKA TILL DJUREN! Seriöst dom gör allt för att överleve, deras liv är en kamp på liv och död? men haha vi människor vi lixom gör allt för att dö? Dricker ohälsosamt? Lever osunt? röker? snusar? solar solarium och typ som inväntar canser? Vissa svälter sig och andra äter typ som upp varandra.. andra dödar för kul och andra försöker rädda liv med ev droger och andra. jadu va ska vi mera klaga på... NEJ nu gör vi inte de längre ! Jag må vara ohälsosam och slösa bort mina dagar på onödigt skit men bara att leva är ju själva kampen är de inte då värt att pröva på livets frästningar så har man de gjort? alla dör någongång de är lixom bara upp till en själv att bestämma typ hur de ska bli eller liknande?
HAHAHAHAHHAHA visst är man konstig? (vet ni vad? jag har inte sovit på 22 timmar XDD)
Tjenare gott folk. Nu är de så att efter en händelse som då skett har jag blivit tvungen att skaffa mig en ny hotmail... DÄRFÖR NU! vill jag att antingen ni säder mig era Hotmail addresser eller att ni ber om att får min :)
Just nu undrar jag egentligen vad jag själv håller på med, jag som vill erkänna mig själv som stark och vara den som hjälper andra och inte bryr mig om mig själv.
Jag börjar inse att skiten kommer ta kål på mig nu.. allt bara faller samman inom mig, men jag ler.. kanske för jag inte orkar oroa alla runt omkring mig eller att jag vill erkänna mig själv som svag.
Ska de inte vara så att OM man är ledsen så ska man kunna gå till närmsta person som man bryr sig om.. Men jag jag räknar egenom alla på mina tio fingarar och säger för mig själv, nej inte henne för jag vill inte att hon ska må dåligt på grund utav mig, nej inte henne för hon är den som skapat en del utav mina problem, nej inte henne för hon har egna problem, nej inte henne för hon mår dåligt endå, nej inte henne för jag vill inte att hon ska tycka synd om mig... sedan fortsätter de bara så
Jag mår illa, huvet är lika tungt som en säck tegelstenar, de känns jobbigt att andas och min mataptit försvann får länge sedan.. jag har ont i kinderna för alla dessa salta tårar har torkat ut dem de är jobbigt allt är svårt.. Varför måste de vara så varför kan jag inte bara ge mig och hamna i någons knä bara för 10 min, 20, 40 eller kanske 1 tim... bara jag får ut mig skiten sedan kanske jag inte behöver må som jag gör.. Sitter instängt i mitt rum och gråter men när jag kliver utanför min dörr ler jag och lossas som ingenting.
Förlåt här jag biktar mig så som folk gör i kyrkan.. jag är inte ens troende, och vill inte ha sympati undrar va jag håller på med egentligen...
Hur man en vrider och vänder på saker så passar jag inte in, jag vill bort resa härifrån och komma dit jag känner mig hemma.. men
men ändå så känner man sig fast på en och samma plats, är de kanske för att man kännser att nått håller en fast eller är de kanske för inerst inne vill man inte inse att man måste bort?
Vänner, familj, upplevelser, minnen va är de egentligen som håller en kvar i detta skithål..
Jag har ett mål och jag har allt planerat men varför skjuter man bara upp planerna hela tiden.. Jag vill gå men ändå inte, varför?
Jag passar inte in.. varför är inte jag glad ? allt är mycket bättre nu än förr jag kan ändra allt till de bättre men ändå jag vill inte gå.. kan jag inte ta farväl eller är inte mina känslor stabila att berätta sanningen för en person och avsluta all kontakt med den?
Jag bara rabblar upp olika saker som kanske kan vara orsaken till varför jag inte kan gå vidare och bli lycklig men hur vet jag vilket av alla som är svaret.. detta är en konstig känsla en känsla jag haft en evigheter och som jag bara vill ska försvinna..
Lördag, seg dag.. Vaknade klockan 4a på eftermiddagen och resten utav dagen blev de bara massa film. American pie, Snake on a plane, Harry potter, Soul plane, Blood: the last vampire, saw V & Disney Alice i underlandet ♥
Seriöst fett sämst dag är de seriöst fredag?, fredagar brukar man ju vara fett pepp och orkar allt !
Man ska ha energin att sitta uppe hela dagen, vilja ha nått uppbokat för hela dagen knapt så man hinner att äta. men neej?....
Fett seg dag jag önskar jag inte ens öppnade ögonen och vaknade denna dag, skulla fan ha sovit till kvällen och sen sova lite till? fett trött.
