rattsafts blogg

hahaha varför har jag blivit anställd som barnvakt

jag tolererar ju inte barn :sss


:--)

jag vägrar ge med mig

trots ett mörbultat inre och alla mil ifrån mig själv så är det min tur att strypa dessa smutsiga känslor och tankar som vill illa, förvränger mina perspektiv och vill ta ifrån mig min rätt att leva
jag har bearbetat, gått igenom och det har gjort ont men jag börjar äntligen kunna leva, jag börjar äntligen känna av mig själv och jag vägrar vägrar låta dessa kalla kårar fängsla mig och förstöra alla mina stora framsteg
jag V Ä G R A R

jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot
jag ska stå emot

tillägnat mina tvångstankar

:-----)

det känns meningslöst att skriva det känns meningslöst att skriva det känns meningslöst att skriva det känns meningslöst att skriva det känns meningslöst att skriva det känns meningslöst att skriva




jag är
det inte
 tänker som
 som alla
andra men
 gråter ändå
 över något
sådant som
saliv kan
göra
 vad
som
helst

du kan aldrig

ta över 
jag är

jag ÄR 
medan du halkar efter
spårar ur och fastnar någonstans i kanten

hjärtat rusar

jag står över

tankar fastnar

jag står över

händer darrar

jag står över

pannan svettas

jag står över

svindeln ökar

jag står över

pulsen dunkar

jag står över

kan inte andas

jag står över

skriker högre

jag står över

skär i kroppen

jag står över

blodet forsar

jag står över

sinnet tuppar

jag står över

koman nalkas

MEN JAG STÅR ÖVER DET

jag är

inatt besökte vi en klubb som låg i en övergiven teater där jag träffade en ungoogleable snubbe som kändes som en snygg tommy wiseau i slowmotion och han delade med sig av sin livshistoria om hur ett punkkollektiv hade invaderat hans hem och stulit hans skorsten så att han var tvungen att åka till berlin och jobba på little buritobar i två år för att tjäna ihop pengar till en ny skorsten

för övrigt stortrivs jag här och resan är hittills över mina förväntningar eftersom vi lyckades få med oss trevliga kamrater och träffade på en polsk snubbe via tinder som guidar oss genom warszawas indie och svartklubbsscen och igår spelade de min favoritsymfoni av Mozart i rökrummet

nu har jag flyttat in i min lägenhet
det är rätt tomt (bokstavligen) men jag har i alla fall fått min otroligt mysiga säng inklämd här i sovalkoven

det är mycket blandade känslor angående det hela
jag fruktar för att detta kan leda till en känslomässig dipp nu ett tag eftersom att jag hanterar förändringar av sådant här slag fruktansvärt dåligt

sedan jag äntligen fick komma hem efter att i princip blivit bortrövad och placerad på fosterhem av min dåvarande psychopojkvän så har jag inte kunnat känna mig varken trygg eller "hemma"
relationen till mina föräldrar var helt söndertrasad och eftersom de hade skiljt sig så fick jag ironiskt nog bo hos min pappa - pappa som var nära på att åka i fängelse just då på grund av mig
jag märkte snabbt att han inte var särskilt bra på att ta hand om mig och jag själv genomled någon slags depression med en stark prägel av ptsd så det kändes väldigt ensamt och väldigt jobbigt
lägenheten i gamla stan där jag växt upp hade förlorat sin trygghet och var plötsligt bara mörk
högar med smutsig disk växte, det luktade illa av pappas alla tomma ölglas och ouppätna mat och det låt grejer överallt huller om buller

när pappa insjuknade fick jag dock en helt annan relation till honom
för första gången i mitt liv så kunde jag känna sympati för honom - och förståelse
jag kunde leva mig in i hans roll under hela min uppväxt och kunde förlåta honom, även om mycket kommer förbli oförlåtligt
när han hittade mig gråtandes i mitt rum och vågade öppna upp sig och hjälpa mig upp så kunde jag ändå känna att jag trots allt hade en pappa

därav var det oerhört stressande och jobbigt att behöva bo hos min vän joanna nu senaste månaden eftersom jag inte klarar av att se honom så sjuk
det känns som vår plötsliga vändning kom "för sent" och trots att det finns skäl för varför jag avskytt honom tidigare så har jag djupa skuldkänslor över vad jag hävt ur mig och hur jag har agerat gentemot honom

jag är i alla fall glad över att jag vågat be om förlåtelse

det känns obehagligt att du bara kommer närmre och närmre
våra bekantskapskretsar snuddar vid varandra allt oftare och det tär på krafterna att ständigt försöka undvika människor i rädslan för att få se dig ibland dem
samtidigt vill jag ingenting hellre än att leta upp dig
se på dig och se till att du inte kommer för nära mina sammanhang

viljan av att ha kontroll triggade igång mina tvångsmässiga beteenden och ju mer kontroll jag försöker få över mitt liv, ditt liv, desto svagare grepp får jag
jag gjorde det därför omöjligt för mig att nå dig
raderade alla konton, bad dig blocka mig och försökte göra allting som hade med dig att göra oåtkomligt
så fort jag insåg att det inte var friskt att sitta och gråta över att ett okänt namn hade gillat din profilbild så kändes det som det enda rätta att göra
släppa och gå vidare

därför är det obehagligt att något som bara var profilbilder på facebook faktiskt dyker upp omkring mig
påminner och triggar igång känslor jag inte vill känna

Jag vågar påstå att igårdagen hör till de stunder man får hjärtklappning av och bara önskar aldrig hade hänt. Som tur var så fanns en så himla fin vän där för mig när det faktiskt började bli riktigt illa, och jag är stolt över att jag faktiskt genomled det hela och lyckades ta alla tre smällar på en gång.
God fortsättning och god natt.

jag undrar vad du gör just nu

jaaaaaa jag fick det där jobbet på ålderdomshemmet trots allt
tydligen pågår massemigration från just det teamet så dem var tillräckligt desperata för att ringa den smutsiga hipstern och be den rycka in
nu blir det leka lekar och läsa sagor för senila gamlingar

såhär på har jag varit på det här jobbet: