mini_emos blogg

"jag vill be om ursäkt om jag har fått dig att känna så, det har inte varit mening. Förlåt"

Gud... He.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vet vad jag har sagt.
Men just nu...
Jag måste följa mitt hjärta.
Jag kan inte bara lyssna på alla andra om vad dom tycker.

Förvirrad tjej.

Var ute på en fest i går kväll.
Skönt att få glömma verkligheten ett tag.
Men, nu ska jag försöka hålla mig undan fester och alkohol.
Dels, för att jag dricker bara för att jag mår skit. Vilket inte är bra alls!
Sen för att jag ska kunna betala hyra när jag tar över en väns lägenhet.
Och för att jag ska köpa min kusins bil.
Skit snygg! Jag och morsan slåss om vem av oss som ska ha den! x)
Men jag ska fan hinna före morsan.
Den bilen skulle vara så jävla awesume att ha på Rockstad-Falun!

Okej. Då får vi gå in. Ser alla papper ligger där på bordet. Jag sätter mig längst bak.
En lärare kommer. Ger oss ett varsitt häfte. Hjärtat slår 3 dubbla slag.
En lärare som ska glo på oss så att vi inte fuskar. Pressen bara stiger.
Varsågod att börja!
Pennan i höger hand. Jag förstår inte. Vad ska jag skriva? Hur ska jag skriva? Vad är det jag läser? Jag förstår inte...
Jag börjar försiktigt att skriva. Tankarna snurrar runt. Pressen ökar ännu mer. Minutrena bara går och går. Ser man på. Jag har skrivit en sida! fan va bra.. Eller nått.. Kan inte koncentrera mig. Känner för mycket oro. Läraren går iväg ett tag.
Jag kollar mobilen. Ett sms. Gråten var nära. Läraren kommer tillbaka. Jag lägger ihop mina papper och ger det till läraren som ska rätta allt. Och jag försvinner snabbt ut från rummet. Går med gråten i halsen till Konsum. Går raka vägen till kassan. Tur. Behövde inte visa legg. Går ut. Tänder en cigg och för den mot munnen. Tar ett djupt andetag och andas ut. Det lilla lugnet efter ciggen kändes bra. Sen ringer en vän mig. Och kommer sedan till konsum.
Jag berättar vad det är.
En kram.

Ångestattack...

Ja vill ni skälla på mig för att jag tog en cigg så gör det då.
Jag kommer ändå inte lyssna.

Bröt ihop förut idag. Precis innan lunch.
Allt kom som en jävla bomb! Så jag bara försvann från scenen och låste in mig i en loge.
Satte mig i ett hörn. Tände inte ens lampan. Ville ha det mörk. Det gick bara ett par sekunder innan alla kom ner.
Fy fan. Hatar att gråta in för folk.

Sen känner jag mig så... Hur ska jag förklara?
Jag känner att jag inte räcker till. Jag vill så gärna kunna hjälpa en vän.
Liksom verkligen finnas där och krama om han.
Men.. Det enda jag gör. Är att sitta bakom en jävla skärm och skriver.
Det är för fan ingen hjälp...
Jag känner mig så otillräcklig. Jag känner att, händer det något så är det mitt fel.
För att jag inte var där. För att jag inte kunde hjälpa.
Att jag inte var tillgänglig.

Snälla Gud. Om du nu finns.
Gör så att alla jävla idioter låter min vän vara ifred!

Blev så jävla bitter på min teater lärare idag. Då han sa såhär: "jag jag är glad att jag inte behöver ta hand om problembarn, ni vet, jag har haft självmordsbenägna elever. Jag hade ju en tjej som försökte ta livet av sig 9:an. Jag tycker att lärare ska tala om det. För då skulle man har varit mer uppmärksam"

Asså... Om man verkligen mår dåligt och man bara vill dö. Då går man för fan inte och säger det till alla. För vill man dö. vill man inte bli stoppad! Förstår ni hur jag menar?
Liksom... När han sa det där...
Så tänkte jag bara "amen ursäkta mig att jag mår skit och försökt att försvinna flera gånger!"

När folk börjar prata om självmord och sånt. Så blir jag sårbar och arg!

Fy fan... repetitionen gick... Väl okej. Men det är bara det att jag glömmer av att andas... -.- Så jag stammar typ hela tiden! Fett irriterande! Jag måste lära mig att andas på RÄTT sätt!
Jag börjar hamna tbx till mitt as dåliga självförtroende igen.
då jag tycker att jag inte kan någonting. Jag är ful, jag är fet, jag tror ingen kan tycka om mig. Jag tvivlar mer... Suck...

Men! Jag har iaf gjort mig av med mina rakblad och skit!
Vist, det var jobbigt! Och... Det är jobbigt att inte har det tillgängligt... Svårt att förklara. men ett litet steg framåt antar jag....

Det enda vi har gjort idag är att fika sen repade vi en gång sen satte vi upp affischer. Wiie...
Är så förbannad jävla trött. Det tar jävligt mycket på mina krafter att repa på helgerna. Och jag som dessutom måste åka 4 mil fram och till baka. 8 mil sammanlagt!
Och denna inre stress jag har som jag har haft i flera år. Plus all jävla panik,ångest och tvångstankar. Mitt humör är sämst! Vist, jag kanske inte visar det utan på. Men inuti... fy fan!
Det går inte att förklara!

Jag är inte någon jävla prinsessa som sitter fast i ett jävla torn.
Som vaktas av stor fet drake. Och väntar på att en prins ska komma och rädda mig.
Och sedan gifta mig med han.
Nej. Jag är bruden som slår ner den jävla draken själv och hoppar ner från det jävla höga tornet och hoppas på det bästa! Och som får pussa många grodor!

Sitter nu nere i estetköket och dricker kaffe!
Idag blir det väl att sätta upp affischer och repa som fan!
Sen blir det väl att fara hem.

Idag ska morsan fara iväg. Hon ska på något årsmöte.
Och jag och Anina lär väl vara i Vansbro och repetera.
Så jag har bett dramatik att vara barnvakt åt Kevin! ^^
Wiiie!

Kommer nog att bli en spännande helg! x)

Jag har så mycket känslor i kroppen så att jag vet snar inte vart jag ska ta vägen!
Jag vet inte hur jag ska uttrycka det jag känner jag. Jag vet in te hur jag ska formulera mig.
Så många känslor som vill ut. Men som är instängda.
Jag får panik när jag inte kan uttrycka mig! Jag finner liksom inte dom rätta orden.
Musik! Det är ett sätt för mig att uttrycka mig. Många texter stämmer inte på mig och det jag känner.
Men många vägrar att förstå det. så säg då, hur i helvete ska jag uttrycka mig utan musik!?