Känner inte att du är en dålig vän på något sätt, men jag hade kanske förväntat mig mer... även när du är deprimerad. Kanske förväntade mig att när jag sa förlåt, för att Jag blev ledsen och sårad av det Du sa, skulle du sagt förlåt tillbaka?
Men jag vet inte
Känns bara som att din depression inte ska gå ut över mig på det sättet
Jag lyssnar gärna
Jag förstår gärna
Jag är gärna där
Men när det kommer till den punkt då jag känner mig riktigt sårad och uppgiven
Har det inte gått för långt då?
Känns som att när jag försöker förstå varför du bad mig dra
Slår du bort mig med ännu ett "dra!"
Jag kan stå kvar
Efter många jävla dra
Jag kan krama om dig lika hårt varje gång
Men när du ber mig att dra
Med en sådan spydig övertygelse
Kan jag inte stå kvar längre
Inte när jag själv är lika svag som du
Inte när jag inte kan andas om kvällarna för att håret faller av
För att du faller ifrån mig
Jag kan inte ta det
Jag försöker men jag kan inte
Jag klarar inte av det!
Jag kan inte stå kvar och se dig falla
Jag måste själv falla
Det var du som fick mig att falla gumman
Jag kan inte göra annat än att försöka ta mig upp igen
För det verkar inte som att du tänker ens försöka hjälpa mig upp
Så jag kan inte annat än att ta det
Vänta på att du sa bli mogen nog att komma tillbaka
Om du vill komma tillbaka
För jag orkar inte försöka mer
Jag kan inte annat än att säga att jag inte tycker du är en dålig vän.
Bara lite besviken på dig för att du sårade mig så....
Ångesten kryper i kroppen
Biter mig i sidan
Slår mig i magen
Och klipper upp mig innifrån
Jag tar tag i en kudde och kör in naglarna i den
Det räcker inte
Ett skrik kommer någonstans innifrån
Trycker kudden mot munnen i hopp om att kväva det
Huvudet sprängs innifrån
Jag slår det emot väggen
Trycker kudden hårdare mot munnen
Slår huvudet hårdare i vägen
Skriket dör ut
Kör in naglarna i armarna
River tills det börjar blöda
Dunkar huvudet i väggen igen
Sminket rinner i svarta spår längst mina kinder
River i armarna igen
River på ställen som fortfarande är hela
Mamma försökser få kontakt med mig
Skakar i hela kroppen
Gungar fram och tillbaka
Kliar på benen
Kör in naglarna i knäna
'Sluta...'
Jag försöker!
'Varför...?'
Jag orkar inte mer!
Vill svara men kan inte
Srik
Mer skrik
Högre skrik
Gällare skrik
Skriken avtar och så gör också mitt medvetande
Orkar inte mer
I've been bleeding for years and I'm dry I cannot change anything, god I tried The picture I had of us to I gave it to her 'cus she reminds me of you
And she's asking me things all the time Why you're not around and if you're doing fine She has my picture of you When I'm in the dark - then I know you there too
She's been crying at night God, don't know what to do She's been screaming your name She's been bleeding for you
I'm standing all alone I've got nothing to live for She reminds me of you And she reminds me of you And it breakes my heart in two
Once Julie gave me a song It was about you but now it's been gone Once Julie gave me a smile Like yours, but it's been a while
She reminds me of you And it breakes me in two Oh, I'm standing all alone I've got nothing to live for Now that Julie's gone I've got nothing to live for She reminds me of you
I thought I was alone But she is to live for I know that you are gone But I cannot cry no more
När det värsta killar kunde göra var att ge mig killbaciller
Pappas axlar var det bästa stället på jorden
Mamma var alltid min hjälte och räddade mig alltid
Mina värsta fiender var mina syskon
Den enda drogen jag visste om var värktabletter
Den värsta känslan var när jag skrapade upp knäna
Och hejdå betydde bara vi syns imorgon
Nu kan vi skada varandra på så många olika sätt
Pappa är aldrig hemma
Mamma förstår inte och räddar mig sällan
Min värsta fiende är mig själv
Värktabletterna hjälper mig att sova
Den värsta känslan som finns är ångesten på natten
Ett hejdå betyder att inget kommer vara som det var innan
Slå mig medvetslös
Väck mig när det är dags för gymnasiet
Odla gärna mitt hår tills dess också
För vi vill ju inte riskera att jag är mig själv
när jag ska börja gymnasiet
Eller hur?!
Folk som är sig själva dör ju oftast i förtid
Eller hur var det nu?
