Du är ingen dålig vän jag är bara besviken

Känner inte att du är en dålig vän på något sätt, men jag hade kanske förväntat mig mer... även när du är deprimerad. Kanske förväntade mig att när jag sa förlåt, för att Jag blev ledsen och sårad av det Du sa, skulle du sagt förlåt tillbaka?
Men jag vet inte
Känns bara som att din depression inte ska gå ut över mig på det sättet

Jag lyssnar gärna
Jag förstår gärna
Jag är gärna där
Men när det kommer till den punkt då jag känner mig riktigt sårad och uppgiven
Har det inte gått för långt då?
Känns som att när jag försöker förstå varför du bad mig dra
Slår du bort mig med ännu ett "dra!"

Jag kan stå kvar
Efter många jävla dra
Jag kan krama om dig lika hårt varje gång
Men när du ber mig att dra
Med en sådan spydig övertygelse
Kan jag inte stå kvar längre
Inte när jag själv är lika svag som du
Inte när jag inte kan andas om kvällarna för att håret faller av
För att du faller ifrån mig

Jag kan inte ta det
Jag försöker men jag kan inte
Jag klarar inte av det!
Jag kan inte stå kvar och se dig falla
Jag måste själv falla

Det var du som fick mig att falla gumman
Jag kan inte göra annat än att försöka ta mig upp igen
För det verkar inte som att du tänker ens försöka hjälpa mig upp
Så jag kan inte annat än att ta det
Vänta på att du sa bli mogen nog att komma tillbaka
Om du vill komma tillbaka

För jag orkar inte försöka mer
Jag kan inte annat än att säga att jag inte tycker du är en dålig vän.
Bara lite besviken på dig för att du sårade mig så....