Ville bryta ihop på jobbet idag över en fråga som konstant är i mitt huvud, vilket är det pinsammaste som ens försegår i min hjärna. Jag skulle borrat sönder mitt huvud om det skulle leda till att jag kunde sluta tänka på varför jag inte duger.
Jag är trött på att ens skriva om detta. Det känns som att alla snygga människor skaffar både förhållanden och sexpartners, för att dom kan och verkar ha många val. Senast idag pratade jag med en kompis, varav hon hade skaffat en sexpartner bara sådär. Denna tjej pratade jag med ofta för ett tag sedan, varför valde hon inte mig för? Om hon nu var öppen för ett förhållande baserat på sex, och jag var rätt på.
DETTA är det jag stör mig på. Varför ska inte jag kunna få träffa och vara med en snygg människa som jag verkligen vill vara med? Varför ska man konstant väljas bort för? Det finns alltid någon bättre eller hur?
Det värsta är att människor hinner skaffa flera förhållanden under den tiden man själv varit singel på. Folk blir ledsen över att inte ha haft sex på 1-2 månader, eller att man inte haft ett förhållande på ett år.
Jag vet att ett förhållande eller sex inte kommer göra mig glad, jag kommer vara lika negativ och arg över allt.
Men det är just bekräftelsen att man duger för någon som saknas.
Vad fan är grejen med alla dessa tjejer och deras NY-kepsar????? Och poserandet med pappersmugg med kaffe från pressbyrån eller liknande????
Det är fult och jag förstår inte meningen med det, kan ni bara sluta.
För i denna värld är det bara min åsikt som räknas i alla fall.
Hoppas inte att detta mode existerar i London, för dit sticker jag om ungefär 159 dagar.
Måste hinna bli klar med min frontpiece innan det sker, stressen.
Så var det söndag återigen.. Är trött och har ont i huvudet men psykiskt så mår jag faktiskt bättre än vanligt.
Är inte så exalterad för att jobba imorgon, mest för att jag inte har några roliga projekt på gång. Och ja, som vaktmästare så har jag faktiskt en massa små projekt som jag bygger på. Det är faktiskt rätt okej.
Ska nog prata med min chef denna vecka om att jag förmodligen kommer sluta i år för att resa härifrån, vilket är lite skrämmande. Inte att flytta, utan att prata med min chef om det. Vad säger man ens? Någon som gjort något liknande?
Förvånansvärt att man ens grubblar över det, likaså som man funderar över alla dessa små saker. Vi är levande varelser som har blivit placerade på en liten planet mitt i ingenting eller allting beroende på hur man ser det. Vi kan ta vara på det och göra vad fan vi helst vill.
Till exempel som vara i våra säkra hem i ett badkar med varmt vatten och dricka något gott:
1. 75% av dom som försöker ta livet av sig, gör det på grund av något typ av förhållande.
2. Alla hjärtans dag kan spåras tillbaka till en gammal hednisk högtid kallad Lupercalia där nakna män
slog unga kvinnor i förhoppningar om att det skulle öka deras fruktbarhet.
3. Gelehjärtan smakar skit.
4. Även om du är riktigt kär just nu kommer det förmodligen få ett slut, och om inte det så dör du ändå.
Just nu går det magsjuka på jobbet, min mage känns rätt orolig nu. Hoppas jag har fått magsjuka, jag kan klara av lite illamående och spyor efter alla spyor jag upplevt. Dessutom kan jag verkligen klara av att slippa jobba.
Är jag ensam om att tänka så? Nästan varje gång jag och pappa åker till jobbet så hoppas jag att vi åker av vägen eller krockar bara för att man kan komma till jobbet lite senare. Bara att något som inte är en dum bortförklaring händer, så att man kan "tjäna" in några timmar. Är det hemskt?
Jag börjar att bli för sliten, en arbetskollega börjar undrar hur det är med mig. Han säger att jag inte ler lika ofta, att jag ser trött och deprimerad ut. Jag svarar att jag överlever, men är mest bara trött. Jag känner att jag måste fortsätta kämpa tills augusti, då jag förmodligen flyr landet.
Förstår inte vad jag själv vill göra.
Allt bara leder till ångest och det känns som att jag beter mig konstigt inför de människor jag helst inte vill bete mig konstigt framför. Borde fokusera på karriär framför människor just nu: fortsätta med kreativt skapande och flytta till England om 6 månader.
Ändå så verkar jag så himla inställd på att hitta någon människa att bli intim med, men det känns som att jag inte gör det för att jag vill vara tillsammans med någon. Jag vet ärligt talat inte varför jag skulle vara med någon just nu, och inte heller varför någon skulle vilja vara med mig.
