Luxxs blogg

Fast egentligen, när man tänker efter, I'm the Stiles. I min vänskapskrets.
Men jo faktiskt. Kan identifiera mig själv med Stiles ifrån alla säsonger.

Feel pretty damn good.

MINUS delen om att vara oskuld, för det var ganska länge sen.

Fick ett mejl tidigare idag från en snubbe som gör en dokumentär och frågade om jag vill ta positionen som A-Foto (Director of Photography).
Han nämnde inget om hur han fått tag i min email men själva mejlet såg inte fake ut, så vet liksom inte hur jag ska reagera på detta.
För om det är på riktigt, då behöver jag verkligen överväga pros and cons eftersom filmskolan fick mig att gå in i väggen men det är inte varje dag som man erbjuds ett jobb utan att ha tagit filmskolexamen. Måste liksom höra med mina olika instanser om det ens är genomförbart... om jag kan få stöd så jag inte tappar greppet om livet.

Hos läkaren igår blev jag tilldelad en ny tid hos psykolog för bedömning av KBT- & PDT behandling, nyutredning av diagnos samt vidare kontakt för sjukskrivning. Blev också utskriven mera fluoxetin i samma dos trotts att jag har ätit detta sen i September och ändå inte känner att det har blivit bättre (faktum är att det har blivit sämre), samt en ny medicinering av Nozinan mot mina störningar som uppstår i huvudet, ett brus som aldrig försvinner: tankar och smärta och myrornas krig i ett evigt snurrande hamsterhjul.

Men det är lite konstigt att jag ska fortsätta äta fluoxetin tillsammans med den nya medicinen då det på FASS står att det är viktigt att man berättar för sin läkare om man använder vissa antidepressiva medel (tricykliska, fluoxetin, paroxetin, venlafaxin) så antar att det inte är helt och hållet bra att blanda dessa två även om det inte står något mer om det.

Sen blir jag dåsig och bakfull på dessa vilket är ganska komiskt med tanke på att jag absolut inte får blanda min psykoframaka medicin med alkohol eller droger, do not need any alcohol to get "drunk" anymore. Nej, men helt allvarligt skulle det hända kan jag få en psykos och panikattack och till och med bli förgiftad så inte blanda substanser här va.

Nu ska jag vänta på att Nozinan ska värka lite så jag blir trött och sen sova på den. Godnatt.

Så alla vet redan att jag är sönder. Problemet är bara att när folk som betyder något värdefullt för mig frågar som om de bryr sig så avbryter de mig hela tiden eller så byter de oftast ämne efter två minuter innan jag har hunnit komma till kärnan av min smärta. Är det konstigt att jag aldrig pratar om mina känslor med någon, brukar jag fråga mig då. Varför fortsätter de fråga om de ändå inte bryr sig. Eller var det för tungt för dem att förstå och bära, som det var för honom. Jag vet inte, jag har inga svar längre. Egentligen vill jag bara dö, för då kanske världen hade varit lite bättre. Om jag slutade tynga ner den världen som mina vänner, föräldrar, syskon lever i. Ibland önskar jag att jag kunde göra dem glada och stolta över att kalla mig för sin vän, sin dotter, sin syster. Men det kan jag inte. För jag har inte lyckats med något på fem år, och egentligen inte heller något innan dess. Jag vill inte umgås med människor längre, jag är så trött på allt brus som uppstår i hjärnan och på ångesten som kväver mig. Det blir värre när jag är bland andra, inte för att det är bättre när jag är själv men det brukar bli värre. Jag är trött på att behöva förklara mig, varför jag är så tystlåten och trött när jag följer med ut ändå. Jag är trött på att behöva ljuga och le när folk antar att jag är okej för att jag är ute. Jag är inte okej, jag kanske bara behövde en break från allt annat. Jag är så himla trött på att folk inte förstår, att folk inte verkar vilja förstå eller att det är mig det är fel på trotts att jag förklarar min situation hela tiden. Jag vet inte vem jag är, eller varför jag finns, jag vet inte hur jag ska fortsätta leva eller om jag ska dö, jag vet inte vad som är fel längre och jag vet inte vad som är bra med mig. Jag vet inte varför jag ens borde ha vänner eftersom jag blir så arg och ledsen pga dem hela tiden eftersom det känns som att de inte vill eller kan förstå sig på mig. Att de ser mig utan att egentligen se mig, att de vill väl utan att egentligen göra något.

Mina ärr syns inte, men de känns.
Varje gång jag andas, varje gång jag sluter ögonen, varje gång jag skrattar, varje gång jag gråter, varje gång jag äter.

Gråter pga vill inte vara ensam, pga är ensam, pga gråter, pga ingen vill ha mig, pga att jag behöver kramar och närhet.

Yep, that's it. Behöver närhet och kramar och pussar. Fel, det enda jag vill ha.
För vill inte ha sex, eller något i den stilen. Vill bara inte känna mig så himla ensam. Samtidigt som jag isolerar mig från omvärlden.

https://holidayhole.com/

JULKLAPPAR:
Djurens Rike - Ett äventyr med färger och En droppe midnatt.

& TILL MIG:
NYX Cosmic Metals Lip Cream Solar Energy, Shela's Sminkborstar - 3 Delar Reseset och Dragon Age: Inquisition, Dragon Age: Inquisition - Trespasser samt Dragon Age: Inquisition - The Descent för PC eftersom jag ska få en ny bärbar dator.

Asså min brorsa öppnade sin bandy trunk och la ut all sin utrustning på golvet i sitt sovrum för att hindra mig från att spela mera xbox ikväll.
Och well, since mammas polare sover över och använder mitt rum så är det meningen att jag ska sova på brorsans rum men det går inte eftersom det luktar fucking svettig pung där inne. Det fräter i näsan. Men jag har försökt att vädra ut det i 6 timmar och även sprutat sprey på det men inget hjälper så inatt sover jag i vardagsrummet.

Lika bra det, pallar ej må illa pga alla äckliga dofter. Hoppas att det har försvunnit tills imorgon annars så flyttar jag ut xboxen till vardagsrummet. Fy fan.

Syskon alltså, hate them but love them.
:(

Japp, kan isolera mig för evigt nu. Har Assassin's Creed: Brotherhood till xboxen och ett nytt konto på HBO Nordic nu och kan kolla på min favoritserier från början i HD kvalité. <3

Nu ska jag dricka mer citronté med citron och kolla på True Blood. <3