Riktigt namn:
Linn Civilstatus:
Singel
Läggning:
Osäker
Intresse:
Musik
Bor:
I skogen
Politik:
Inte valt
Dricker:
Öl
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2009-10-07
Mitt liv senaste två dagarna har varit kaos. ALLT gick åt skogen. Fick betala för mitt incheckade bagage totalt 3 gånger för pengar jag inte hade, för en ny superdyr väska som tillhör mina päron som jag fick tillbaka helt kvaddad. Som de vägrar låta mig reklamera. Började gråta så tillslut lät de mig ändå. Tröstade mig själv med starbucks största kaffe.
Efter mycket om och men kom jag fram till min lägenhet i Spanien och när jag öppnade dörren till mitt rum blev jag attackerad av ballonger. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Ballonger och en gigantisk bukett liljor. Som mina roomies fixade åt mig som försenad födelsedagspresent.
Grät igen.
Sen träffade jag Paula aka häxan till roomie så jag grät igen.
Vill bara vara Peter Pan och vara barn förevigt och inte ta ansvar. Det önskar jag mig i julklapp.
Är helt urlakad på energi och information går in genom ett öra och ut genom andra. Snoozade i 5 minuters-intervaller i 2,5 h imorse och min powernap som skulle bli 20 min blev 2h.
Inatt drömde jag iallafall något spektakulärt.
Jag var tvungen att baka äppelkaka a la smulpaj och vad tvungen att göra det fabulöst för att få bo kvar där jag bor och inte bli vräkt och kastad till lejonen. Smulorna ifråga gjorde jag med tunna strimlor av utländsk falukorv som stektes till perfektion för att kunna smulas utan att brännas över mina älskade äpplen.
Kära Jonathan,
Jag gick fram och hälsade på dig idag Jonathan, helt tvärsäker på att det var du. Vad tänkte jag med Jonathan? Kunde inte låta bli, han var identisk och min saknad så stor.
När jag tittade en gång till såg jag att han inte ens hade samma varma ögon som du Jonathan.
Han hade inte ditt smittande leende,
Han hade inte din glädje.
Han var inget som du var, bara en illusion min hjärna undermedvetet skapat.
Du Jonathan? Jag tänker på dig ofta, men jag trodde att jag processat bättre. Mitt undermedvetna hänger inte med.
Hur kan någon så osjälvisk inte få chansen att leva?
Hur kan någon så osjälvisk inte få fortsätta sprida sin glädje till människorna runt om kring denne?
Hur kan någon så osjälvisk råka ut för ett öde som ditt?