Tjej, 30 år. Bor i Sala, Västmanlands län. Är offline
Har vandrat med en o fungerande kompass.
Inte haft motivation att tänka klart eller andas ut.
Nära och kära klappar mig på axeln och nämner dessa saker som jag då tidigare inte märkt av själv.
Måste acceptera nuet, bearbeta de och fortsätta
både för mig själv och för alla som bryr sig.
Det kommer vara tungt i början, men med knuffar i ryggen och någon spark i arslet utav de få vänner jag har kanske sätter mig på spåret mot lycka igen.
Nej hata världen eller nått!
tog vaccin pruta nr 2 i onsdags, är fett jävla dålig efter den eller så var med hjälp av den som jag blev fett sjuk. jag ser inte skillnaden men aja.
40 granders feber igår, var helt borta i huvudet och bad världen om förlåtelse, vad de skulle vara bra till har jag ingen aning om.
febern har taggat ner sig ligger mellan 37-38 så jag klagar inte längre i jämförelse imot 40...
Nu är jag fett snorig och känner mig allment äcklig.
Lite cola, snickersglass och ett knull skulle sitta fint.
Idag är jag sur.
Inte nog med att jag förlorade stort på Monopol igår utan nu är de söndag och jag känner mig fett hatad av världen, inget har gått som de ska, till och med internet stänger ner sig varje kvart och så vägrar hdmi kabeln funka till tv så får ej se film på stor skärm.
ja jag har problem, kanske skulle bli som alla andra no lifers och klägga på mig massa smink och bara sitta på stan och kritisera alla som går förbi.
Nej nu är jag fett irreterad och fett kåt så ska sitta i mitt hörn och leka med mig själv.
fuck denna grymma värld idag.
Drömde typ nyligen om alla mina flörtar genom åren, undrar om det är meningen att jag ska kämmas för alla dom eller om jag ska vara stolt över att jag varit som jag varit.. i wonder?
Det är jobbigt när man inser eller snarare förstår vad som orsakar alla mina problem.. fast man vill inte acceptera att det är då.. personen som man trodde var den ända som förstod en var den som gjorde allt de jobbiga...
istället för att konforntera så ger jag skulden till mig själv och mår inte bra... kan svälta mig i en vecka kan sen äta 3 dubbelt i 2 veckor få utslag på hela kroppen bara för att man själv vill ta skulden istället för att inse att de ej är mitt fel..
När vänner försöker förstå eller bikta om sig själva jag då ej förstår de är som dom pratar ett annat språk som ej är tydligt för mig.. ord bara snurrar i huvudet fast har ingen mening och när man ber dom förklara så är dom evigt tysta som om dom trodde allt var självklart..
Jag är sämst jag vet och nu drunknar jag i mitt eget mörker som en kvicksand fast av kära.. och snart kommer genomgå en plågsam lång död..
Jag fick faktiskt inte välja mina föräldrar och min uppväxt
Jag fick inte välja att komma till livet
Jag fick inte välja mitt utseende
och jag fick deffinitift inte välja folket runt omkring mig som ser ner på mig för dom tror jag är så jävla svag?
sant jag fick inte välja dessa saker men se här jag lever än idag jag har velat försvinna många gånger men jag är stark nog att le och leva för dagen även fast ingen står vid min sida längre alla bara vänder ryggen till och håller för öronen.
Mina närmaste vänner och inte ens min familj kan förstå och respectera mina val alla tycker jag är mesig och jag gråter över ingenting. Ingenting är de kanske i era ögon bara för ni inte vill se i mina ögon och ni bara håller för örenen när jag pratar.
När ni mår dåligt duger jag att finnas och bli den folk kastar skiten på och jag tar de för de är den ända stunden ens folk vill tittat åt mitt håll längre.
jag vill vara stark hålla modet uppe och leva mitt liv fullt ut men de skulle inte skada att få lite stöd och att någon finns för mig nu igenom mina svårigheter i mitt liv jag ber inte om mycket bara se på mig snälla...
Har nu tidigare ändrat min status till ej singel längre. dock de jag är fortfarande men nu jag ändrat till "typ kär" för ja som orden säger de är typ de jag kanske är? dfr vill ej ha andra pajkar springandes mellan mina ben hejdå.
seriöst deprition i 3 månader nu.. lossas må bra och vara stark idag var de klartydliga täcken på att jag vill ge upp men jag är för feg. gråter i flera dagar utan sömn pga migränen, klarar inte skolan längre.. de vänner jag hade finns inte längre förut kunde man få en rad ifrån dem "hur mår du?" eller "hejsan saknat dig" bara för folk skaffat sig ett ligg eller någon som kan hålla din hand så finns inte vännerna längre. bara för jag inte är den häftiga skitsnygga personen så kan folk inte umgås med mig pga mitt utseende eller mitt rykte i den skitstan jag bor i. jag hatar människor alla bara sviker och är dumma i huvudet ! seriöst min familj finns inte och kan inte stötta mig då vänder man sig desperat till vännerna men dom finns inte häller vart fan ska jag gå tycker du eller Ni era falska svin. Efter ni läst detta medelande och tagit åt er! för de ska ni göra skriv inte mera för nu behöver jag fan inte nån av er längre!! bara dra alla varför ska jag finnas för er om ni inte finns för mig?
detta spel spelar inte jag längre adjö
Shit jag måste seriöst vara en utav de mest komplicerade människorna som finns, en som inte vet vad den vill fast vill ha allt? omg ._.
Jag är nästan till 100% säker på att jag är redo att bli kär och vilja ha ett riktigt förhållande igen nu..
Men innerst inne är jag skiträdd!
jag skulle vilja att personen ska få mig att känna mig knäsvag
men ändå vill jag att personen ska kunna vara elak, och skälla på mig med.
jag vill inte bli sårad igen
men ändå vill jag kunna bråka som sakt
jag vill att personen ska vara romantisk men ändå realistisk och inte en saga.
Jag vill att personen ska ha så många intressen som jag som möjligt, men ändå inte?
jag vill kunna vara bästa vänn med personen men ändå vill jag kunna vara ett mysterium.
Jag vill inte att mitt förflutna ska förstöra min framtid, men hela jag är sabbad av de..
Det är mycket man vill men ändå inte vill eller kan göra åt..
om man bara kunde knäppa med fingrarna och få allt serverat på silverfat..
f*ck kärlek och längtan men åå så underbar allt de kan vara ♥ xox
Nu ger jag upp, jag försöker på mitt vis men om du ignorerar funkar de inte. När du är villig igen visst hör av dig men förvänta dig inte att jag ev står med öppna armar.Jag ber bara om få saker..
Var ärlig
Var förstående
Visa mig trygghet
& Låt mig träffa dig
men nej ni viker jag ihop handduken och lägger undan den, jag ville tro på att du var äkta